Årsträff på Flatterhaft (Dag 2)

av

Andra dagen på årsträffen är det utställning som gäller. En bra chans att få träna sina färdigheter som handler och dessutom få se en massa snygga hundar och riktigt duktiga handlers.

För våran del gick det väl inget vidare på utställning. Två starter och två sista platser. Roligare kan det ju vara men vi fick i alla fall träna oss lite. No pain, no gain som det brukar heta. Domarens utlåtande kan läsas på resultatsidorna.

Jag hjälpte också Marie att ställa Humlan (Flatterhaft Choklad Tryffel). Även denna gång blev det sistaplatsen. Fast jag fick beröm av både fröken uppfödare och domaren så det blev i alla fall lite plåster på såren.

Några bilder på ”våra” prestationer.

Neo visar upp sig
Torkel Snorkel springer
Humla in action

Vi fick i alla fall se en massa fina hundar när vi låg och slappade i gräset. På det hela taget en skön dag med en massa trevliga hundar och människor.

Fler bilder finns i fotoalbumet.

Årsträff på Flatterhaft (Dag 1)

av

Äntligen dags för årsträffen på vår kennel Flatterhaft. Husse var tröttare än tröttast så det blev sen avfärd hemifrån och vi landande sent i Flathult.

Första dagen på årsträffen går i jaktprovens tecken. En massa (tror det var 9) stationer med olika tävlingsmoment skall klaras av och poängsättas. För oss som är newbies och inte har fattat ett skvatt av vad detta går ut på och går till är det perfekt att vara med på årsträffen och titta på. För att underlätta ytterligare kan man som nybörjare vara med på något som kallas ”debutanternas” och då får man en teorigenomgång där de olika momenten beskrivs. Sedan går
man ut till de olika stationerna och tittar på hur det går till när proffsen kör.

Tyvärr gjorde vår sena avfärd att vi missade teorigenomgången men vi kom lagom till ”studiebesöket” i alla fall vilket var mycket bra. Det var kul, intressant och imponerande att se ”de riktiga” hundarna jobba med sina förare. Snacka om att man blev sugen på att börja träna rejält själv.

Efter att vi gått runt på alla stationer fick vi möjlighet att prova på stationerna själva också. Vi var rätt tveksamma men beslutade oss till slut för att prova. Det kan ju inte gå mer än åt h—–e.

Vi började med en station med enkelmarkering. I detta moment skall man få hunden att observera var en kastad dummy landar och på kommando skall sedan hunden springa rakt fram till denna, plocka upp den och leverera den till föraren. Alla avvikelser, t.ex. att hunden måste sök efter dummy eller släpper dummy innan leverans, ger poängavdrag.

Vi har ju inte tränat apportering direkt med någon av hundarna så vi var väl lite tveksamma till hur dom skulle agera. Började med Neo och ”beställde” en 15-poängare. Dummyn kastades och jag såg på Neo att han hade sett exakt var den landade och när jag gav kommando drog har rakt mot nedslagsplatsen. Han hittade och plockade upp den med en gång och sprang raka vägen tillbaka och gav mig den rätt i handen. Gissa om vi blev förvånade.

Sen var det Torkels tur och han fick också en 15-poängare. Han följde också dummyn fint men när han väl skulle hämta den fick han leta lite innan han hittade den. Han kom tillbaka med den med en gång men släppte tyvärr dummyn för tidigt men ändå en bra prestation med tanke på hur mycket/lite vi tränat på detta.

Vi fortsatte sedan till en sökövning. Även här presterade Neo otroligt bra. Han sökt jättebra och hämtade 2 dummys innan vi avbröt. Domaren tyckte han var jätteduktig. 🙂

Torkel var dock som ett yrväder i söket. Han hittade och plockade upp dummies men istället för att komma tillbaka med dom fortsatte han att leta och bytte dummy. Till slut kom han i alla fall in med en och då avbröt vi. Man skall ju alltid sluta när man är på topp. 🙂

Tredje stationen vi provade var en annan variant av första stationen. Vid denna station skulle man först gå fot med hunden fram till en punkt och där satte hunden innan dummyn kastades. Sedan var det samma förutsättningar som på första stationen. Observera, kommando, hämta och leverera. Även här gjorde Neo jättebra ifrån sig även om han släppte dummyn lite för tidigt denna gång. Denna övning hoppade vi över med Torkel.

Sista stationen vi provade var ett närsök. Här skulle hunden söka och hämta in ett antal mjukisdjur som låg gömda i ett litet område. Här gick det inget vidare alls för Neo. Han sökte bra men ville inte riktigt ta med sig nåt in. Men efter en stund kom han i alla fall in med en och då fick det räcka. Inte heller denna övning körde vi med Torkel.

Efter detta var dags för lite trimning inför söndagens utställning.

Innan vi åkte hem kollade vi när STINKen (STopp INKallning) kördes. En riktigt kul och nyttig övning/tävling så i korthet går ut på att få sin hund att stanna och komma på inkallning. Kanske inte låter så svårt men lägg till detta att en dummy kastats innan och hunderna givits apportkommando. Inte helt lätt får en apportör att avbryta mitt i apporteringen vilket också märktes. Det var många som hade svårt att få till det helt. Men det var några som imponerade stort så det går allt att lyckas med detta.

Lite blandade bilder finns i fotoalbumet.

Valpträff på Flatterhaft

av

Söndagen spenderade vi på Flatterhaft och var på Neos valpträff. Det var valpträff för 3 valpkullar (raskatterna, nyår och Fifty) och totalt 10-12 valpar var med (börjar bli gammal och senil så jag kommer inte ihåg exakt hur många det var).

Jonas Lyckner höll i träffen denna gång och pratade om hur viktigt det är att våra hundar kan och förstår:

  • sitt namn
  • NEJ!
  • BRA!
  • HIT! (eller annat inkallningskommando)

Efter den teoretiska genomgången hade vi praktiska övningar där vi med Jonas övade inkallningar med en grupp och Monica körde med den andra gruppen. Hos Monica skulle vi gå med hundarna förbi godisfat utan att dom käkade upp godiset. Vi var lite (för att inte säga rejält) tveksamma till hur vår lilla gottegris Neo skulle klara av det. Men det räckte med ett NEJ och ett lätt ryck i kopplet vid första godisfatet för att slanten skulle trilla ner. Sedan tittade han inte ens på fatet trots att vi till och med gick rätt över det. Han är lättlärd vår lille kille. 🙂

En sak som Jonas nämnde under sig genomgång som vi tycker är värd att upprepa. Som hundägare kommer vi alla stöta på hur många hundexperter som helst. Det verkar som om ALLA vet hur man uppfostrar hund. Verkar inte spela någon roll vilken ras dom har/haft eller om dom någonsin har haft hund, dom vet ändå hur man uppfostrar just DIN hund.
Jonas råd (och vi skriver gärna under på det) var:
Lyssna på alla och hör vad dom har att säga men ta bara till dig det som du tycker låter vettigt och det du tror kommer att funka för dig och din hund.

Några bilder från träffen kan ni se här. Resten finns som vanligt i fotoalbumet.

Jonas visar med Neo Monica & Mirre visar Husse & Neo övar

Ett stort tack till Jonas, Monica och Anneli som arrangerade denna träff.

Det är alltid lika trevligt att åka till Flatterhaft för där får man träffa en massa underbara flattar, trevliga hussar/mattar och vår goa kennelmamma förstås. 🙂

BIR-valp på Tvååker

av

Fredagen spenderades i Tvååker på utställning.

Neo tävlade mot 3 andra hanvalpar som han slog i konkurrensen. Sedan slog vi tiken av bara farten också och Neo blev därmed BIR-valp. På första riktiga utställningen. Detta gjorde att vi också gick till ”Bästa Valp”-finalen där vi dock försvann direkt. Men mycket bra träning för lilleman var det allt.

Även Torkel var med och tävlade. Denna gången var dock motståndet allt för bra. Men vi fick i alla fall en etta och gick till konkurrensen. Det var totalt 5 juniorer som startade i hans klass och vi kan på 5:e-platsen. Moståndet, däribland Taisson, var dock mycket mer utvecklade så det var inget att säga om den placeringen. Bra träning och bättre lycka nästa gång helt enkelt.

Bilder från utställning finns i fotoalbumet. Där finns också bilder på lite andra Flatterhaftare och även på Neo farbror (Branchalwood Aylanrhum) som vann Bästa Hane.

Intensiv helg och klassvinst i Borås

av

Helgen som gick var intensiv och spenderades så gott som uteslutande med hundaktiviteter. Vi började helgen med att packa in oss, hundar och packning i bilen för att åka upp till vår uppfödare på Flatterhaft. Anneli hade sammankallat till unghundsträff för bland annat Torkels kull. Hon ville slå ett slag för viltspår och hade därför en stunds presentation om vad viltspår är, varför det är viktigt och hur det går till. Hon gick igenom både hur man tränar och hur man tävlar i viltspår.

Efter fika och genomgång visade Anneli hur man gör genom att lägga och gå ett spår. När detta var klart delade vi upp oss i 3 grupper och gick ut och lade 3 spår per grupp.

Efter att ha brakat runt i skogen en stund med att sätta upp snitslar, dra klöv och spruta blod var det så dags att börja spåra med hundarna. För oss som aldrig sett och gått spår tidigare var det jättespännande att se hur hundarna jobbar sig fram i spåret.

Flatterhaft Evy Palm har hittat klöven

Jag var lite spänd på att se hur framför allt Torkel skulle bära sig åt vid spårningen. Han brukar ju vara väldigt ivrig på personsök och sakletning i skogen. Så när det var Torkels tur gick jag fram till spårets start, satte på honom spårselen och spårlinan, gick fram till uppstampet och lät honom nosa in sig ordentligt. Nu var jag beredd på världens rusning men döm om min förvåning när han sjönk ihop och sakta började nosa sig framåt. Han reagerade på minst ljud och såg mycket frågande och lite halvskärrad ut allt eftersom vi tog oss fram i spåret. Efter långsamt och tålmodigt arbete hade vi till slut tagit oss genom hela spåret och fann klöven i slutet.

Även om inte Neo egentligen skulle vara med blev det ett litet spår över till honom också. Vi hade nog på känn att denna lilla kille skulle klara spårning bra eftersom han är så otroligt lugn och metodisk i allt han gör. Mycket riktigt gick han lugnt och sakta fram och var klockren i spåret. Han hittade snart klöven i slutet på spåret. Han var inte lite mallig när han gick tillbaka med klöven i munnen. Struttade riktigt runt som en tupp och skulle visa alla vad han hittat. 🙂

Vad vi kunde höra imponerade lillemans spårarbete på de som såg på och Anneli utnämnde hans spår till dagens bästa. Husse och matte är malliga. 🙂

En mycket kul och intressant upplevelse. Vi kan lugnt säga att vi fick blodad tand. Detta måste vi börja träna.

Innan vi åkte hem passade vi på att få proffstrimning av Torkel och fick under tiden vi väntade hälsa på en del av Annelis underbara vovvar. Timjan och Tia försökte med gemensamma krafter gnaga sig in godislagret jag hade i fickan. Även Japan lyckades nosa sig till den hemliga gömman och låg, stod och satt i mitt knä under ivrigt fjäskande för att tillgång till gottiset.

När vi åkte från Flathult hade det blivit sen eftermiddag och väl hemma var det en utmattad flock som spenderade resten av kvällen i soffan framför TV tittandes på en mycket underlig film som hette Shortbus (http://imdb.com/title/tt0367027/).
En liten varning ifall någon planerar att se filmen. Den skall nog inte ses efter söndagsmiddagen med familjen om man säger så. 😉

Bilder från unghundsträffen finns i fotoalbumet.

Söndagen spenderades på Ryda Sportfält i Borås. Södra Älvsbors Kennelklubb körde en internationell utställning. En stor utställning med 40 ringar och nästan 2000 hundar anmälda. Torkel startade tidigt som nummer 8 i vår ring. Enligt programmet skulle vi vara 5 startande i juniorklassen men 1 uteblev så vi blev totalt 4 startande.

När vi såg de andra hundarna som vi skulle tävla mot kunde vi lätt konstatera att Torkel har en del kvar att växa. De andra hundarna var större, mer muskler och mer päls så när jag stod i ringen tyckte jag det såg ut som vi skulle få svårt att hävda oss.

Efter att domaren gått igenom alla hundarna en första gång var det dags att köra två varv runt i ringen för hela gänget. Jag märkte snart att del av motståndarna inte sprang så bra runt i ringen och jag tänkte med en gång att kanske har vi en chans i alla fall. Om vi bara kunde springa snyggt och få till en hyfsat uppställning så kanske kanske.

Torkel Snorkel stilar sig i ringen

Efter (som det kändes) evighet var det dags för oss att gå in till domaren för vår bedömning. Efter att tittade på tänder och känt igenom Torkel var det dags för att visa våra rörelser. Lyckades få Torkel att ta ut rejält på stegen och tyckte det kändes kanonfint men var nervös när jag ställde upp honom eftersom jag inte alltid får honom att ställa sig bra. Lyckades att få Torkel att ställa sig hyfsat bra och vågade inte pilla och dra i honom utan lät honom stå.

När domaren kom fram med röda bandet drog jag en lättnadens suck när jag förstod att vi gick vidare till konkurrensen. Domare sa att han tyckte det var en fin hund som dock fortfarande saknad päls och massa (har vi hört den förr?) men att han tyckte han har jättepotential. Han önskades oss stort lycka till med Torkel. Kändes oerhört gott att gå ur ringen med dom orden i minnet.

När det var dags för konkurrensklassen var vi 3 hundar kvar och nu var det ju bara att försöka stila på så mycket vi bara kunde. Vi sprang som nummer 2 i konkurrensen och när domaren efter första varvet flyttade fram oss till plats 1 var det bara att sträcka ut allt vad vi hade kvar. Verkar som Torkels rörelser övertygade domaren att vi var bästa hunden i klassen denna gång. Så jäkla kul och skönt att sno förstaplatsen på första officiella utställning vi var med på. Att sedan domaren inte tyckte att någon av hundarna var HP-mässig var ganska lätt att smälta. 🙂

Även Torkels syster Flatterhaft Hoppla Kerstin (kallad Maja) ställde ut. Maja lekte tyvärr lite med kopplet men när hon sprang bra rörde hon sig jättefint. Sedan ställde Anna upp Maja jättefint. Tyvärr räckte det inte för att övertyga vår norske domare om att Maja skulle med till konkurrensen. Vi tycker dock att Anna och Maja gjorde jättebra ifrån sig och är övertygade om att med träning och större utställningsvana kommer snart framgångarna i ringen. Heja heja och lycka till från Team Torkel. 🙂

Bilder från utställningen finns i fotoalbumet.