Viltspår

I december har vi äntligen tagit upp viltspårandet på allvar. Vi fick blodad tand när vi var på unghundsträff på kenneln när det verkade som hundarna båda var duktiga och tyckte om det. Sen när Maths Lindberg hade lite kurs hakade vi på där och sedan var det ju bara att fortsätta. 🙂
Efter kursen hos Maths bokade vi därför in prov hos honom.
Först ut var Devil och Jösta som skulle gå sina anlagsprov så det blev för matte att traska runt i skogen men det var mödan värt då båda hundarna klarade sina prov. Kul och intressant att se hur olika hundarna tar sig an spåret och hur dom jobbar. Far och son är helt olika i sitt sätt att jobba. Jösta väldigt lugn och metodisk medan hans far är betydligt yvigare och avsöker mer mark medans han följer spåret.
Sen blev det lite julafton och sånt innan det var dags för nästa två herrar att få prova sig i skogen. Denna gång var det husse som fick bekänna färg och han startade med Tages anlagsprov. Gick galant trots en del förarmisstag men fick mycket värdefull feedback från Maths som var nyttig när det sedan var dags för Neos (och även vårat) första öppenklassprov. Neo är en mycket duktig spårhund och han hittade spåret i startrutan gallant och sedan bar det av i skogen. Det var bara att haka på och de få gånger det blev stopp fick vi användning för tipsen vi fick efter Tages anlagsprov. Så efter lite mer än 20 minuters spårande var spårslutet och klöven funnen. Domherren hade inga invändningar mot prestationen och vi fick en etta på det spåret. 🙂
Sen var det meningen att vi skulle fortsätta men än så länge har snön satt stopp för det. Lite retligt när vi själv har (och har haft) barmark helt vintern (med några väldigt få och små undantag).
Men men vi är snart på det igen!

Anlagsprov Viltspår

Idag hade vi stämt träff med Berth borte i Bollebygdsskogarna där han hade lagt två viltspår åt oss. Vi hade äntligen bestämt oss för att göra anlagsproven på Torkel och Neo och ville självklart få Berths syn på hur våra killar spårar.

Vi började spåra med Torkel och han spårade fint.

Han genade lite i ett par vinklar och gick vid sidan om spåret vid ett tillfälle på ett ställe där det blåste rejält. Vi fick också en fin störning mot slutet av spåret där en annan hund gick rakt över vårat spår. Torkel reste ragg och skällde lite när han passerade stället där den andra hunden korsat men fortsatte med sitt spårande och avslutade spåret med att gå rakt på klöven. Spåret tog oss 18 minuter att klara av.

Sedan var det dags för Neo att ge sig iväg.

Han hade svårt att komma igång efter uppstampet men efter lite snurrade hittade han spåret, plöjde ner nosen och satte iväg i spåret. Han spårade lugnt och fint, klarade vinklarna bra (sneddade lite i en) och hade inga större problem någonstans. Även han gick rakt på klöven och gick spåret på 17 minuter.

Berth tyckte att dom spårade fint båda två och gav båda två godkänt. Så nu är det bara att börja träna för öppenklassen. 🙂

Dessa två dagarna har varit minsta sagt framgångsrika så idag har vi firat rejält. Skumpa till husse&matte och god mat till både oss och killarna. 🙂

Viltspår

Idag var vi ute och övade viltspår igen.

Vet inte riktigt vad som hänt men det går verkligen inget bra alls just nu. Både Neo och Torkel tramsar bara runt. Verkar som dom chansar mer än dom spårar. Vinklarna tar dom genvägar i och ibland far dom flera varv runt samma träd i jakten på tappat spår. Och spårslutet är rent bedrövligt. Där kan dom lalla runt i flera minuter innan dom hittar klöven och tar den i munnen.

Usch och fy. Känns som stor uppförsbacke nu. 🙁

Viltspår

Idag var det dags att ge sig på viltspårandet igen. Det har legat på hyllan allt för länge men idag var det alltså dags igen.

Ett kort och enkelt spår i lätt terräng stod på programmet.

Både Torkel och Neo gick spårade hyffsat idag. Neo något bättre än Torkel. Tempot var bra men dom var lite osäkra och tveksamma i vinklarna. Det kändes dock bra att få damma av spårutrustningen och spårnosarna. Nu är det bara hårt arbete och många övningsspår som gäller för att göra oss redo för att så småningom göra ett försök på anlagsprov.

Viltspår

Idag var det dags för nytt viltspår. Vi lade ett cirka 300 meter långt spår med lite blandad terräng. Det startade i högt gräs, därefter in i gles lövskog, ut på en åker för att sedan åter gå in i samma glesa lövskog. Inte allt för lätt och inte allt för svårt spår heller.

Neo fick börja denna gång. Han började att spåra helt ok men efter en stund började han vela runt och sprang mest runt med nosen i vädret istället för att spåra i backen. Efter mycket om och men lyckades han i alla fall slutföra spåret vilket tog honom lite drygt 14 minuter. Helt klart det sämsta spårarbetet hittills för honom.

Sen var det Torkels tur. Jag hann knappt spänna klart spårselen och visa honom uppstampet innan han satt i väg i full sula. Vet inte om han sett på för mycket friidrotts-VM eller vad det var med honom för jäklar i havet vad det gick undan. Han spårade rätt hela vägen men jag är tveksamt till om det spelar så stor roll egentligen för med den farten hade han nog aldrig blivit godkände på att prov ändå. Spåret avverkade han på 4 minuter. Så även om han spårade rätt tror jag inte vi kan kalla detta för ett lyckat spår ändå.

Viltspår

Idag var det åter dags för lite viltspårsträning. Eftersom förra spåret vi tränade var väldigt enkelt och killarna spårade bra var det dags att höja svårigheten något. Så denna gång lade jag ett lite längre spår (gissningsvis cirka 250-300 meter) i lite knöligare terräng. Det var både uppför stenar, genom hallonsnår och genom en stor enbuske. Eftersom terrängen var lite bökig blev det också tre vinklar i spåret för att få till det hela.

Spåret fick ligga i lite drygt en timme innan jag gick ut med Torkel för att spåra. Han tog spåret med en gång och gick iväg i spåret med en gång. Han gick hur bra som helst och gjorde inga missar alls. Lagom fort gick det också och klöven var inga problem att markera heller så detta var helt klart hans bäste spårning hittills.

Sen var det Neos tur att köra spåret. Även han tog upp spåret med en gång och gick iväg längs det. Han sökte långsamt för det mesta men på vissa sträckor fick han upp en rackarns fart. Även han spårade jättebra fast han avslutade spåret med att gå bort sig fullständigt. Efter lite hjälp från husse var han dock till slut tillbaks på rätt spår och hittade klöven utan problem.

Summerat ännu en framgångsrik spårningsträning. Det börjar kännas riktigt bra detta. 🙂

Viltspår

Idag var vi ute och tränade viltspår med killarna i skogen bakom vårt hus. . Vi la ett väldigt lätt spår på cirka 150 meter som gick på stigar så det var inget ris eller växlighet att bråka med. En vinkel var den enda svårigheten.

Började att gå med Torkel i spåret. Han hade ingen som helst problem att hitta spåret och tassade snart iväg med svansen mellan benen. Det är helt annat kroppsspråk på honom när han spårar jämfört med hur han brukar se ut. Han spårade dock lugnt och metodiskt. När han tappade spåret gick han tillbaka tills han hittade det igen och fortsatte spåra. På det hela taget spårade han bra även om han fick skrämselhicka ett par gånger och såg ut att vara på väg att hoppa ur skinnet. Klöven i slutet av spåret tog han upp utan tvekan vilket han inte gjort tidigare.

Sen var det Neos tur. Också han hittade spåret omgående och tassade iväg. Neo är ju alltid lugn och metodisk så att han söker på samma sätt är kanske inte så förvånande. Ett par småmissar och en liten genväg i spåret var det enda misstag han gjorde men även han söker sig lugnt tillbaka till spåret när han tappat vittringen. Även Neo plockade upp klöven utan tvekan och gick sedan jättemallig tillbaka hem med klöven i munnen.

Sammantaget tycker jag dom spårade bra. Speciellt med tanke på att vi inte spårat så jättemycket med dom än.

Tips till er andra som vill börja spåra om var ni kan hitta det ni behöver.

  • Blod finns på Huveröds och i vissa mataffärer. Huveröds var dock mycket billigare än Willys.
  • Plastband finns på Panduro.
  • Pappband finns på Huveröds.
  • Klädnypor finns ju i stort sett överallt. Om man vill ha såna med hål i ”skaften” där man lättare kan knyta platsbanden får man dock leta lite mer.

Intensiv helg och klassvinst i Borås

Helgen som gick var intensiv och spenderades så gott som uteslutande med hundaktiviteter. Vi började helgen med att packa in oss, hundar och packning i bilen för att åka upp till vår uppfödare på Flatterhaft. Anneli hade sammankallat till unghundsträff för bland annat Torkels kull. Hon ville slå ett slag för viltspår och hade därför en stunds presentation om vad viltspår är, varför det är viktigt och hur det går till. Hon gick igenom både hur man tränar och hur man tävlar i viltspår.

Efter fika och genomgång visade Anneli hur man gör genom att lägga och gå ett spår. När detta var klart delade vi upp oss i 3 grupper och gick ut och lade 3 spår per grupp.

Efter att ha brakat runt i skogen en stund med att sätta upp snitslar, dra klöv och spruta blod var det så dags att börja spåra med hundarna. För oss som aldrig sett och gått spår tidigare var det jättespännande att se hur hundarna jobbar sig fram i spåret.

Flatterhaft Evy Palm har hittat klöven

Jag var lite spänd på att se hur framför allt Torkel skulle bära sig åt vid spårningen. Han brukar ju vara väldigt ivrig på personsök och sakletning i skogen. Så när det var Torkels tur gick jag fram till spårets start, satte på honom spårselen och spårlinan, gick fram till uppstampet och lät honom nosa in sig ordentligt. Nu var jag beredd på världens rusning men döm om min förvåning när han sjönk ihop och sakta började nosa sig framåt. Han reagerade på minst ljud och såg mycket frågande och lite halvskärrad ut allt eftersom vi tog oss fram i spåret. Efter långsamt och tålmodigt arbete hade vi till slut tagit oss genom hela spåret och fann klöven i slutet.

Även om inte Neo egentligen skulle vara med blev det ett litet spår över till honom också. Vi hade nog på känn att denna lilla kille skulle klara spårning bra eftersom han är så otroligt lugn och metodisk i allt han gör. Mycket riktigt gick han lugnt och sakta fram och var klockren i spåret. Han hittade snart klöven i slutet på spåret. Han var inte lite mallig när han gick tillbaka med klöven i munnen. Struttade riktigt runt som en tupp och skulle visa alla vad han hittat. 🙂

Vad vi kunde höra imponerade lillemans spårarbete på de som såg på och Anneli utnämnde hans spår till dagens bästa. Husse och matte är malliga. 🙂

En mycket kul och intressant upplevelse. Vi kan lugnt säga att vi fick blodad tand. Detta måste vi börja träna.

Innan vi åkte hem passade vi på att få proffstrimning av Torkel och fick under tiden vi väntade hälsa på en del av Annelis underbara vovvar. Timjan och Tia försökte med gemensamma krafter gnaga sig in godislagret jag hade i fickan. Även Japan lyckades nosa sig till den hemliga gömman och låg, stod och satt i mitt knä under ivrigt fjäskande för att tillgång till gottiset.

När vi åkte från Flathult hade det blivit sen eftermiddag och väl hemma var det en utmattad flock som spenderade resten av kvällen i soffan framför TV tittandes på en mycket underlig film som hette Shortbus (http://imdb.com/title/tt0367027/).
En liten varning ifall någon planerar att se filmen. Den skall nog inte ses efter söndagsmiddagen med familjen om man säger så. 😉

Bilder från unghundsträffen finns i fotoalbumet.

Söndagen spenderades på Ryda Sportfält i Borås. Södra Älvsbors Kennelklubb körde en internationell utställning. En stor utställning med 40 ringar och nästan 2000 hundar anmälda. Torkel startade tidigt som nummer 8 i vår ring. Enligt programmet skulle vi vara 5 startande i juniorklassen men 1 uteblev så vi blev totalt 4 startande.

När vi såg de andra hundarna som vi skulle tävla mot kunde vi lätt konstatera att Torkel har en del kvar att växa. De andra hundarna var större, mer muskler och mer päls så när jag stod i ringen tyckte jag det såg ut som vi skulle få svårt att hävda oss.

Efter att domaren gått igenom alla hundarna en första gång var det dags att köra två varv runt i ringen för hela gänget. Jag märkte snart att del av motståndarna inte sprang så bra runt i ringen och jag tänkte med en gång att kanske har vi en chans i alla fall. Om vi bara kunde springa snyggt och få till en hyfsat uppställning så kanske kanske.

Torkel Snorkel stilar sig i ringen

Efter (som det kändes) evighet var det dags för oss att gå in till domaren för vår bedömning. Efter att tittade på tänder och känt igenom Torkel var det dags för att visa våra rörelser. Lyckades få Torkel att ta ut rejält på stegen och tyckte det kändes kanonfint men var nervös när jag ställde upp honom eftersom jag inte alltid får honom att ställa sig bra. Lyckades att få Torkel att ställa sig hyfsat bra och vågade inte pilla och dra i honom utan lät honom stå.

När domaren kom fram med röda bandet drog jag en lättnadens suck när jag förstod att vi gick vidare till konkurrensen. Domare sa att han tyckte det var en fin hund som dock fortfarande saknad päls och massa (har vi hört den förr?) men att han tyckte han har jättepotential. Han önskades oss stort lycka till med Torkel. Kändes oerhört gott att gå ur ringen med dom orden i minnet.

När det var dags för konkurrensklassen var vi 3 hundar kvar och nu var det ju bara att försöka stila på så mycket vi bara kunde. Vi sprang som nummer 2 i konkurrensen och när domaren efter första varvet flyttade fram oss till plats 1 var det bara att sträcka ut allt vad vi hade kvar. Verkar som Torkels rörelser övertygade domaren att vi var bästa hunden i klassen denna gång. Så jäkla kul och skönt att sno förstaplatsen på första officiella utställning vi var med på. Att sedan domaren inte tyckte att någon av hundarna var HP-mässig var ganska lätt att smälta. 🙂

Även Torkels syster Flatterhaft Hoppla Kerstin (kallad Maja) ställde ut. Maja lekte tyvärr lite med kopplet men när hon sprang bra rörde hon sig jättefint. Sedan ställde Anna upp Maja jättefint. Tyvärr räckte det inte för att övertyga vår norske domare om att Maja skulle med till konkurrensen. Vi tycker dock att Anna och Maja gjorde jättebra ifrån sig och är övertygade om att med träning och större utställningsvana kommer snart framgångarna i ringen. Heja heja och lycka till från Team Torkel. 🙂

Bilder från utställningen finns i fotoalbumet.