Utställning i Mölndal

Idag har vi varit på utställning igen. Det blev en inofficiell utställning som uppvärmning inför My Dog. Utställningen anordnades av Ras- och Avelsföreninngen för Cane Corso (R.A.C.C.).

Torkel står fortfarande på tillväxt så det blev bara Neo som fick visa upp sig denna gång.

Neo uppförde sig bra. Han rörde sig jättefint men var lite motvals vid uppställandet. Vi fick fin kritik och fick också mycket beröm från en del åskådare som tyckte han var jättefin. För dagens insats belönades vi med HP, BIR och BIG-3.

Kritiken finns att läsa på utställningssidan Neo.

Utställning i Åstorp

Idag har vi varit på utställning igen. Återigen var vi på besök nere i Skåne och denna gång i Åstorp. Utställning gick i Åstorps ridhus. Hyffsat gott om plats och skönt att vara inne för en gångs skull och slippa blåsten även om det var lite kyligt även inne i ridhuset.

Också denna gång ställde vi bara ut Neo. Torkel får stå på tillväxt ett år till eller så innan vi provar honom igen.

Neo uppförde sig jättebra. Bra rörelser och även ganska bra uppställd. Det är bara husse som skall lära sig bättre så går det nog ännu bättre. Det enda man kunde önska sig denna gång var att det hade varit ett par kilo mindre runt midjan (både på Neo och husse 🙂 ). Vi blev belönade med sista platsen i juniorklassen denna gång.

Neo visar upp sig

Fler bilder från utställningen finns i fotogalleriet.

Kritiken finns att läsa på utställningssidan Neo.

Utställning Partille

Nu har vi varit på utställning igen. Denna gång var det Partille Brukshundsklubb som arrangerade utställning. Tyvärr var det geggigt och söligt på och runt utställningen. Dessutom vart ringarna rätt små vilket missgynnade framför allt Torkel som rör sig bättre ju större ytor han kan sträcka ut på.

Det gick väl hyffsat för oss denna gång. Neo sprang kanonbra denna gång. Både snyggt och med bra tempo. Eller för att citera domaren ”Utmärkt vägvinnande rörelse.”

Torkel var hyffsat med denna gång. Han stod till och med svansen viftande periodvis fast det syntes ändå tydligt på honom hur kul han (inte) tycker det är med utställning just nu.

Resultatet blev 2:a med HP för Neo och 1-3 för Torkel.

Kritiken finns att läsa på killarnas utställningssidor som finns i menyn till vänster.

Utställning i Sofiero Slottspark

Idag har vi varit på utställning igen. Denna gång var vi på besök nere i Skåne och i Sofiero slottsträdgård. Underbar omgivning så även om det för utställningens skull var skönt väder (molnigt) så var det synd att vi inte kunde njuta av slottsparken i solsken.

Denna gång ställde vi bara ut Neo eftersom Torkel just nu är helt chanslös. Han behöver sätta massor med mer päls innan han är mogen för utställning igen.

Neo uppförde sig kanonfint. Det enda man kunde önska sig var lite rappare fart i rörelserna. Men han rör sig jättefint i alla fall även om det går lite segt. Vi blev placerade som 4 av de 6 valpar som var med men vi fick jättefin kritik. 🙂

Neo visar upp sig

Fler bilder finns i fotoalbumet.

Kritiken finns att läsa på sidan med Neos utställningsresultat.

Utställning Tjolöholms Slott

Nu har vi varit på utställning igen. Denna gång var det Svenska Pudelklubben som arrangerade utställning vid Tjolöholms Slott. En mycket bra plats för utställning. Det finns stora fina gräsmattor med gott om plats för tält och stolar mm. Det finns också fina omgivningar att gå runt i för att varva ner eller upp hundar.

Det gick lite sådär för våran del denna gång. Neo uppförde sig jättebra, sprang fint och raskt, stod också fint framför domaren. Det räckte dock inte för att vinna klassen denna gång heller men det var i alla fall ett bevis för att han funkar bra i ringen.

Torkel var på en annan planet denna gång (också). Han sprang ganska bra denna gång dock vilket var skönt. Men att stå still fint framför domaren var lite för mycket begärt denna gång. Det var mycket annat spännande som hände runt ringen. Det blir mer och mer tydligt att han (just nu) inte tycker utställning är nåt roligt. Han vann dock sin klass (startade ensam) och blev BIM. Tiken i vuxenklassen var 3 år så det var inte mycket att snacka om.

Torkel Snorkel står

Kritiken finns att läsa på utställningssidorna.

Västkustvalpen 2007

Idag var vi på Västra Kennelklubbens utställning Västkustvalpen.

Neo tävlade mot 2 andra hanvalpar (skulle varit 3 men en kom inte till start).

Han var piggare idag än på gårdagens utställning och var jätteduktig. Han sprang fint och ställde upp sig fint också. Tyvärr var han lite för seg för att ta hem vinsten i klassen så vi nöja oss med 2:a pris idag men vi fick mycket fin kritik. Domaren tyckte bäst om honom i startfältet men tyckte att hans långsamma tempo var lite för störande för att ge oss 1:a pris.

Bilder från utställning finns i fotoalbumet och kritiken finns att läsa på Neos utställningsida.

Utställning Hunnestad

Lördagen spenderade vi i Hunnestad som ligger strax öster om Varberg i Halland. Schäferklubben Warberg arrangerade utställningen.

Det var tyvärr en riktigt seg tillställning som gick sådär för oss.

Torkel fick en 1:a men inget mer och det var inte direkt oväntat. Han var loj och fullständigt uttråkad så han såg verkligen ut som ett ösregn. Verkar som om utställning inte riktigt är hans grej så det kommer bli ett uppehåll i hans utställningskarriär så får vi prova igen lite längre fram igen.

Neo blev BIR och gick därmed vidare till final. Vi tyckte vi fick kass kritik så vi hade inga förväntningar alls på finalen utan tog det som ytterligare träning. Jag noterade dock att domaren tittade jättemycket på Neo både när vi sprang och när vi stod uppställda. Till slut vald han dock att ta ut en väskhund som 5:e hund till sina 5 hundar att placera. Lite irriterande att ändå känna att vi var jäkligt nära att bli placerade till slut.

Några bilder från utställningen.

Neo visar upp sig
Torkel Snorkel står (eller nåja)
Det fanns andra söta hundar ock

Vi fick i alla fall lite solbränna trots skräpvädret när vi låg och slappade i gräset.

Fler bilder finns i detta fotoalbum.

Årsträff på Flatterhaft (Dag 2)

Andra dagen på årsträffen är det utställning som gäller. En bra chans att få träna sina färdigheter som handler och dessutom få se en massa snygga hundar och riktigt duktiga handlers.

För våran del gick det väl inget vidare på utställning. Två starter och två sista platser. Roligare kan det ju vara men vi fick i alla fall träna oss lite. No pain, no gain som det brukar heta. Domarens utlåtande kan läsas på resultatsidorna.

Jag hjälpte också Marie att ställa Humlan (Flatterhaft Choklad Tryffel). Även denna gång blev det sistaplatsen. Fast jag fick beröm av både fröken uppfödare och domaren så det blev i alla fall lite plåster på såren.

Några bilder på ”våra” prestationer.

Neo visar upp sig
Torkel Snorkel springer
Humla in action

Vi fick i alla fall se en massa fina hundar när vi låg och slappade i gräset. På det hela taget en skön dag med en massa trevliga hundar och människor.

Fler bilder finns i fotoalbumet.

BIR-valp på Tvååker

Fredagen spenderades i Tvååker på utställning.

Neo tävlade mot 3 andra hanvalpar som han slog i konkurrensen. Sedan slog vi tiken av bara farten också och Neo blev därmed BIR-valp. På första riktiga utställningen. Detta gjorde att vi också gick till ”Bästa Valp”-finalen där vi dock försvann direkt. Men mycket bra träning för lilleman var det allt.

Även Torkel var med och tävlade. Denna gången var dock motståndet allt för bra. Men vi fick i alla fall en etta och gick till konkurrensen. Det var totalt 5 juniorer som startade i hans klass och vi kan på 5:e-platsen. Moståndet, däribland Taisson, var dock mycket mer utvecklade så det var inget att säga om den placeringen. Bra träning och bättre lycka nästa gång helt enkelt.

Bilder från utställning finns i fotoalbumet. Där finns också bilder på lite andra Flatterhaftare och även på Neo farbror (Branchalwood Aylanrhum) som vann Bästa Hane.

Intensiv helg och klassvinst i Borås

Helgen som gick var intensiv och spenderades så gott som uteslutande med hundaktiviteter. Vi började helgen med att packa in oss, hundar och packning i bilen för att åka upp till vår uppfödare på Flatterhaft. Anneli hade sammankallat till unghundsträff för bland annat Torkels kull. Hon ville slå ett slag för viltspår och hade därför en stunds presentation om vad viltspår är, varför det är viktigt och hur det går till. Hon gick igenom både hur man tränar och hur man tävlar i viltspår.

Efter fika och genomgång visade Anneli hur man gör genom att lägga och gå ett spår. När detta var klart delade vi upp oss i 3 grupper och gick ut och lade 3 spår per grupp.

Efter att ha brakat runt i skogen en stund med att sätta upp snitslar, dra klöv och spruta blod var det så dags att börja spåra med hundarna. För oss som aldrig sett och gått spår tidigare var det jättespännande att se hur hundarna jobbar sig fram i spåret.

Flatterhaft Evy Palm har hittat klöven

Jag var lite spänd på att se hur framför allt Torkel skulle bära sig åt vid spårningen. Han brukar ju vara väldigt ivrig på personsök och sakletning i skogen. Så när det var Torkels tur gick jag fram till spårets start, satte på honom spårselen och spårlinan, gick fram till uppstampet och lät honom nosa in sig ordentligt. Nu var jag beredd på världens rusning men döm om min förvåning när han sjönk ihop och sakta började nosa sig framåt. Han reagerade på minst ljud och såg mycket frågande och lite halvskärrad ut allt eftersom vi tog oss fram i spåret. Efter långsamt och tålmodigt arbete hade vi till slut tagit oss genom hela spåret och fann klöven i slutet.

Även om inte Neo egentligen skulle vara med blev det ett litet spår över till honom också. Vi hade nog på känn att denna lilla kille skulle klara spårning bra eftersom han är så otroligt lugn och metodisk i allt han gör. Mycket riktigt gick han lugnt och sakta fram och var klockren i spåret. Han hittade snart klöven i slutet på spåret. Han var inte lite mallig när han gick tillbaka med klöven i munnen. Struttade riktigt runt som en tupp och skulle visa alla vad han hittat. 🙂

Vad vi kunde höra imponerade lillemans spårarbete på de som såg på och Anneli utnämnde hans spår till dagens bästa. Husse och matte är malliga. 🙂

En mycket kul och intressant upplevelse. Vi kan lugnt säga att vi fick blodad tand. Detta måste vi börja träna.

Innan vi åkte hem passade vi på att få proffstrimning av Torkel och fick under tiden vi väntade hälsa på en del av Annelis underbara vovvar. Timjan och Tia försökte med gemensamma krafter gnaga sig in godislagret jag hade i fickan. Även Japan lyckades nosa sig till den hemliga gömman och låg, stod och satt i mitt knä under ivrigt fjäskande för att tillgång till gottiset.

När vi åkte från Flathult hade det blivit sen eftermiddag och väl hemma var det en utmattad flock som spenderade resten av kvällen i soffan framför TV tittandes på en mycket underlig film som hette Shortbus (http://imdb.com/title/tt0367027/).
En liten varning ifall någon planerar att se filmen. Den skall nog inte ses efter söndagsmiddagen med familjen om man säger så. 😉

Bilder från unghundsträffen finns i fotoalbumet.

Söndagen spenderades på Ryda Sportfält i Borås. Södra Älvsbors Kennelklubb körde en internationell utställning. En stor utställning med 40 ringar och nästan 2000 hundar anmälda. Torkel startade tidigt som nummer 8 i vår ring. Enligt programmet skulle vi vara 5 startande i juniorklassen men 1 uteblev så vi blev totalt 4 startande.

När vi såg de andra hundarna som vi skulle tävla mot kunde vi lätt konstatera att Torkel har en del kvar att växa. De andra hundarna var större, mer muskler och mer päls så när jag stod i ringen tyckte jag det såg ut som vi skulle få svårt att hävda oss.

Efter att domaren gått igenom alla hundarna en första gång var det dags att köra två varv runt i ringen för hela gänget. Jag märkte snart att del av motståndarna inte sprang så bra runt i ringen och jag tänkte med en gång att kanske har vi en chans i alla fall. Om vi bara kunde springa snyggt och få till en hyfsat uppställning så kanske kanske.

Torkel Snorkel stilar sig i ringen

Efter (som det kändes) evighet var det dags för oss att gå in till domaren för vår bedömning. Efter att tittade på tänder och känt igenom Torkel var det dags för att visa våra rörelser. Lyckades få Torkel att ta ut rejält på stegen och tyckte det kändes kanonfint men var nervös när jag ställde upp honom eftersom jag inte alltid får honom att ställa sig bra. Lyckades att få Torkel att ställa sig hyfsat bra och vågade inte pilla och dra i honom utan lät honom stå.

När domaren kom fram med röda bandet drog jag en lättnadens suck när jag förstod att vi gick vidare till konkurrensen. Domare sa att han tyckte det var en fin hund som dock fortfarande saknad päls och massa (har vi hört den förr?) men att han tyckte han har jättepotential. Han önskades oss stort lycka till med Torkel. Kändes oerhört gott att gå ur ringen med dom orden i minnet.

När det var dags för konkurrensklassen var vi 3 hundar kvar och nu var det ju bara att försöka stila på så mycket vi bara kunde. Vi sprang som nummer 2 i konkurrensen och när domaren efter första varvet flyttade fram oss till plats 1 var det bara att sträcka ut allt vad vi hade kvar. Verkar som Torkels rörelser övertygade domaren att vi var bästa hunden i klassen denna gång. Så jäkla kul och skönt att sno förstaplatsen på första officiella utställning vi var med på. Att sedan domaren inte tyckte att någon av hundarna var HP-mässig var ganska lätt att smälta. 🙂

Även Torkels syster Flatterhaft Hoppla Kerstin (kallad Maja) ställde ut. Maja lekte tyvärr lite med kopplet men när hon sprang bra rörde hon sig jättefint. Sedan ställde Anna upp Maja jättefint. Tyvärr räckte det inte för att övertyga vår norske domare om att Maja skulle med till konkurrensen. Vi tycker dock att Anna och Maja gjorde jättebra ifrån sig och är övertygade om att med träning och större utställningsvana kommer snart framgångarna i ringen. Heja heja och lycka till från Team Torkel. 🙂

Bilder från utställningen finns i fotoalbumet.