Flatterhaft Årsträff

I helgen har vi varit på vår kennels årsträff. Ett seriöst ambiöst projekt är det. I år var det 104 hundar anmälda och trots ett par sena återbud var det massor med hundar och människor på plats för att tävla, träffas och ha kul.

Det hela drog i gång i lördags klockan 08.00 med frukost. Efter frukost var det dags för genomgång av helgens händelser och regler mm.

Därefter blev det skönsång från Karin som sjöng nationalsången så vi alla fick fuktiga ögon. Nationalsången avslutades med den sedvanliga Gammel Dansen (på Flathult heter den så) som sveptes och avnjöts innan det var dags för start av dagens jaktövningar.

Vi hade inga direkta planer för jaktrutorna utan tänkte mest prova på det som kändes rimligt att klara av. Vi har ju trots allt inte kommit speciellt långt med våran träning,

Vi började med att köra enkelmarkering på nybörjarnivå vilket båda hundarna klarade bra. Lite taskiga avlämningar gav dock lite poängavdrag. Efter det gick vidare till en dirigeringsruta vilket kändes lite knas eftersom vi inte tränat dirigering någonting men tänkte ”va tusan är vi ändå här kan vi ju lika gärna prova, det värsta som kan hända är ju att vi får 0 poäng”. Började med Neo som stack rakt ut, plockade dummy och kom tillbaka med den (släppte den dock på vägen så lite avdrag här också). Torkel drog det första han gjorde och yrade runt som en tok i skogen en stund innan jag fick ordning på honom men när han väl var tillbaka och skickade ut honom på dirigeringen funkade det dock helt ok.

När vi ändå kört en dirigering bestämde vi oss för att prova en till. Denna var dock lite knivigare och det funkade inte alls. Neo överraskar dock en hel del under arbetet, han har bestämt börjat förstå att visselpipan använder husse när han vill mig nåt. 🙂

Efter dessa tre stationer var det dags för oss att fixa dagens lunch. Det tog rejält med tid att rulla skinka i fina rullar och lägga upp fint på plåtfat. När lunchbestyret var klart märkte vi lätt chockade att tiden gått oerhört fort och att vi inte hade så jäkla mycket tid kvar innan dagens tävling skulle avslutas. Så raskt ut i skogen med killarna igen. Tre stycken sökövningar tänkte vi prova. Torkel ballade ur totalt på närsöket och då avbröt vi och bestämde oss för att han var färdig för dagen. Neo däremot imponerade stort på söken. Vi har inte tränat någonting men han plockade in 9 av 15 på närsöket och 4 stycket på det stora (och svåra) söket. Gosedjuretsöket gick hyffsat också fast han var mycket konfunderad över vad han hittade i skogen. Han trodde inte riktigt på att det var sånt han skulle hämta men efter en hel del övertalning kom han in med några stycken av dom i alla fall.

Totalt sett var insatsen med Torkel precis som förväntat. Vi har inte stadga nog på honom för att lyckas bättre. Neos prestation var dock mycket över vad vi trodde han klarade av.

Eftersom vi skulle in till Ullevi och avnjuta musikaliska underverk av och med Iron Maiden var vi tvugna att lämna Flathult innan jakttävlingen var helt klar. Innan avfärd hjälpte vi dock till att räkna samman resultatet av alla dagens insatser för att ta fram de 6 finalisterna. När detta var klart lämnade vi årsträffen för andra äventyr.

Lördagskvällen var grym. Iron Maiden på ett kokande Ullevi var nåt utöver det vanliga. Det blev dock sent innan vi kom i säng (01.30) så det var riktigt jobbigt när klockan ringde 06.00 på söndagsmorgonen. Det var bara att bita ihop och rulla upp till Flathult igen för söndagens utställning. Det var brutalt varmt redan klockan 8 på morgonen och dagen blev mycket riktigt svettig.

För vår del skulle vi ställa båda killarna för första gången sen förra årsträffen. Neo var först ut. Han kändes ganska seg vilket är fullt naturligt i dagens värme. Han ställde dock upp sig jättefint med svajande fin svans och allt. Insatsen räckte till andra plats (och precis utpetade från placeringarna i bästa hane).

För Torkels del blev det som förväntat. Han tycker verkligen inte om detta med utställning. Allt är intressantare än att hjälpa husse visa upp honom på bästa sätt så det blev respass i konkurrensen.

Jag fick också hjälpa till och ställa en massa andra hundar så idag har jag fått rejält med ringträning i värmen. Lyckades dock inte lyfta fram någon av hundarna till de ädlaste placeringarna men jag hoppas att jag alla blev belåtna ändå.

Dagens uppvisning stod Anna för där hon klätt upp Ryding (Flatterhaft Miss Universum) i kjol och tiara. Hoppas att Jonas blev nöjd. 🙂

Så nu är lång helg till ända. Det är jättekul att träffa så många goa människor även om man inte hinner socialisera så mycket som man skulle vilja.

Stort grattis till alla er som lyckades prestera fina resultat. Speciellt grattis till Carola med Kajsa till Flatterhaftmästerskapet och till Jessica med Tara för BISet.

Bilder och resultat hittar ni i menyn till vänster.

Så här trött kan man vara efter en årsträff.

Bilder från årsträffen finns i fotogalleriet.

Anlagsprov Viltspår

Idag hade vi stämt träff med Berth borte i Bollebygdsskogarna där han hade lagt två viltspår åt oss. Vi hade äntligen bestämt oss för att göra anlagsproven på Torkel och Neo och ville självklart få Berths syn på hur våra killar spårar.

Vi började spåra med Torkel och han spårade fint.

Han genade lite i ett par vinklar och gick vid sidan om spåret vid ett tillfälle på ett ställe där det blåste rejält. Vi fick också en fin störning mot slutet av spåret där en annan hund gick rakt över vårat spår. Torkel reste ragg och skällde lite när han passerade stället där den andra hunden korsat men fortsatte med sitt spårande och avslutade spåret med att gå rakt på klöven. Spåret tog oss 18 minuter att klara av.

Sedan var det dags för Neo att ge sig iväg.

Han hade svårt att komma igång efter uppstampet men efter lite snurrade hittade han spåret, plöjde ner nosen och satte iväg i spåret. Han spårade lugnt och fint, klarade vinklarna bra (sneddade lite i en) och hade inga större problem någonstans. Även han gick rakt på klöven och gick spåret på 17 minuter.

Berth tyckte att dom spårade fint båda två och gav båda två godkänt. Så nu är det bara att börja träna för öppenklassen. 🙂

Dessa två dagarna har varit minsta sagt framgångsrika så idag har vi firat rejält. Skumpa till husse&matte och god mat till både oss och killarna. 🙂

Borås gav 2:a certet

Idag tog oss utställningsturnén till Borås. Det var en bil med många trötta resenärer som lämnade hemmet en stund efter 7 på morgonen. Helgens festival på Metaltown kanske inte var bästa uppladdning ur sömnhänseende men det var det värt. Mycket skön musik fick vi njuta av (avslutande In Flames på hemmaplan är svårt att toppa t.ex.)

Det blev en liten annorlunda utställningsdag denna gång eftersom matte ryckte in som internat/kennelhjälp så husse och Neo fick klara sig själva.

Det visade sig att vi var ute i väldigt god tid. Vi trodde alla att bedömningen skulle börja 09.00 men se det gjorde den inte. 10.00 var det som gällde så det blev till att fika och slappa en stund innan det var dags att jobba.

Det kändes väldigt avslappnat idag och det var skönt att börja bedömingen. Neo kändes alerterare än på länge och det kändes som det mesta klaffade bra. Jag hörde inte ett dugg vad domaren sa (vaxpropp är inte att leka med) men vi fick rött band så det blev konkurrensklass för oss också. Väl där tittade domaren på oss en stund. Klämde igenom alla hundarna igen och skickade sedan ut oss på en varv runt ringen. När vi kom tillbaka och ställde upp oss kom domaren fram till oss och bad oss ställa oss längst fram. En placering som vi fick behålla hela vägen in i kaklet. 1-1 med CK blev belöningen för våran arbetsinsats.

Sedan blev det ganska lång väntan innan det var dags för final i bästa hane. Det blev en ganska omstädig och snurrig historia som vi inte riktigt blev kloka på någon av oss. Men till slut hade domaren plockat ut 5 hundar (vi var med i sällskapet), hon började sedan placera oss (vi blev t.ex. uppflyttade från 5:e till 4:e plats), sedan fick hon för sig att hon nog skulle ha med en hund till så resten av fältet fick springa ett varv till innan ännu en hund fick göra oss andra sällskap.

Nu hade i alla fall jag tappat pejlingen på vad som var kvar i fältet. När det var dags för de sista placeringarna stod vi på 4:e plats (precis efter certet). Vi fick nu springa igen och när vi väl kom tillbaka pekade domaren på oss och flyttade fram oss ett steg till och vi blev därmed 3:e bästa hane och fick vårt andra cert. 🙂 🙂 🙂

Stort tack för gratulationerna!!!!

Det börjar som smått sjunka in nu vad vi lyckats med idag.

Utställning i Gränna

Idag har vi varit iväg på utställning igen. Denna gång var det SSRK som arrangerade utställning i Gränna. Vackert belägen utställningsplats i närheten av Vättern. Idag var det dock kallt, stundtals mycket kallt, och en del lättare regnskvätt.

För våran del gick det hyffsat. Uppvisningen fungerade väldigt bra
vilket räcke till 2:a plats i klassen. Dock utan vare sig CK eller HP
vilket visade sig vara dagens melodi. Det var inte många CK som delades
ut idag. Men idag kändes allt bra i ringen vilket vi tar med oss till
nästa tävling så får vi hoppas på bättre utdelning där.

Annars kan väl denna utställning summeras som en rätt udda upplevelse i övrigt.

Våran uppfödargrupp fick knappt godkänt i rasringen men kammande hem BIS i finalen så dagen slutade i dur.

Bilder från Grännautställning finns i fotogalleriet.

Utställning i Vänersborg

Dags för ny utställning igen. Efter insatsen i Hasslarp var det lite nervöst inför denna utställning så målet denna gång var att se en glad och säker kille i ringen så att rädslan nere i Skåne var en engångsföreteelse.

Vi var ute i mycket god tid och fick parkeringen nästa ända framme vid entrén. Dessutom var det nästan inget folk alls inne på utställningsområdet så vi kunde välja bästa platsen vid våran ring så vi fick skugga stor del av dagen.

Efter att tält, bur och stolar var på plats hämtade vi hundarna och passade omgående på att testa hur Neos humör var. Han verkade helt klart vara sitt vanlig lugna och avslappnade jag vilket kändes skönt.

Efter att ha sett Louie ta hem förstaplatsen i juniorklassen var det så dags för oss att spring in i ringen. Första uppställningen kändes bra och efter att ha sprungit runnit i ringen släppte den värsta pressen för Neo rörde sig riktigt fint.

Efter en stunds väntan var det dags för våran bedömning. Lyckades få till det ganska bra även om man kanske kunde önskat lite gladare svans men efter Hasslarp var det helt OK. Kändes grymt bra när vi sprang i ringen och tyckte själv att rörelserna såg skitbra ut.

När det väl var dags för konkurrensen stod vi som nummer 6 i nummerordning men domaren vill flytta upp oss direkt till plats 5 för att ”få bättre överblick” som han sa. Efter första varvet i ringen pekade han på oss och bad oss flytta fram ett steg. Ett varv till och återigen pekade han på oss och bad oss ta ytterligare ett steg framåt så nu var vi trea. Sen skickade han ut oss på ytterligare ett varv och IGEN pekade han på oss och flyttade oss framåt ett steg till. Efter sista varvet nöjde han sig dock och vi blev därmed 2:a i klassen och fick dessutom ett CK också. Kändes mycket bra att ha tagit så många placeringar på rörelserna.

När det väl drog ihop sig till bäste hane kändes som dagen redan var räddad och det var bara att slappna av och ge järnet. Vi och vinnaren av unghundsklassen blev uttagna omedelbart bland de fem som skulle placeras. Sedan var det bara till att springa runt i ringen ett par varv till innan det var klart att vi fick reservplatsen i bästa hane. Jättegrattis till vår kennelkompis Birgitta som fick certet med Shalle som visades föredömligt av Jessica.

Så summerat tycker vi det blev en kanondag för vår del. 5:e bästa hane på en internationall SKK-utställning är bra jobbat.

Vi var även med i uppfödargrupp med Neo denna gång men fick se oss slagna av Cacis denna gång. Bara att bita ihop och försöka igen nästa gång. 🙂

Bilder från utställning finns i fotogalleriet .

Utställning Hasslarp

I helgen var vi i väg på utställning i Hasslarp som varade i 2 dagar. Vi hade hyrt ett hus i Nyhamnsläge som låg cirka 30 minuter med bil från utställningsplatsen. Vi åkte ner redan på torsdag eftermiddag för att slippa stiga upp alltför tidigt på fredag morgon.

Efter en lång nerfärd i ganska kraftig helgtrafik och ett shoppingstopp
landade vi vid vårt hus strax för klockan 20. Vi slängde in våra prylar
och tog sedan en promenad ner till havet där killarna fick bada av sig
en stund.

Sen var det bara att traska upp till huset igen och duscha av killarna innan det blev kvällsmat och sänggång.

På fredag morgon stack vi så till idrottsplatsen i Hasslarp och
ställde upp vårt tält. Lastade in resten av prylar och hundar och var
redo att se sig omkring och hälsa på ”kändisar”. Efter lite bärhjälp
var det dags att börja ladda för uppvisning.

Gjorde klart med ombyte, köttbullar, nummerlapp och koppel. Sen tog vi
ut Neo ut buren och ut kommer en liten kille som var helt skräckslagen.
Svansen långt in under magen och rumpan nästan släpande i backen. Vi
försökte med allt möjligt för att få upp honom igen och lyckades
hjälpligt tills en dassdörr smällde igen borta vid omklädningsrummen
och vips så var svansen tillbaka under magen.

Väl inne i ringen blev ju uppställande som det blev med en svans under
magen. Inget vidare vackert alls så det var inte direkt överraskande
att vi hamnade sista i klassen. Men vi fick i alla fall en 1:a så
totalt haveri var det inte.

Efter en deppig fredag var det bara till att försöka ta nya tag på
lördagen. Bestämde oss för att traska runt med Neo på området innan
allt folket kom på plats för att försöka avdramatisera området men det
var tydligt att det var något som han inte gillade på Hasslarps
Idrottsplats. Svansen var mycket låg hela tiden och Neo ville i stort
sett bara in i den trygga buren. Vi första leka upp honom med leksaker
och dummies men inget hjälpte.

Så även lördagen blev en patetiskt uppvisning som slutade på samma sätt som på fredagen. En 1:a och sist i klassen.

Fast vi hade en underbar domare på lördagen i Vidar Grundetjern som
tydligt såg att Neo var skrämd och lät oss springa sist för att ge oss
en chans att visa vår rörelser. Honom ställer vi GÄRNA för igen.

Så totalt sett blev det en helg med mycket besvikelse. Neos rädsla kan
man ju inte göra nåt åt men man önskar ju att man som handler kunnat
göra något åt situationen. Vi får försöka lära oss nåt av denna läxa
och ta nya tag i framtiden.

Utställning i Hässleholm

Idag var det dags för ny utställning igen. Tillbaka i Skåne igen för utomhusuppvisning i Hässleholm (närmare bestämt på Hässleholmsgården). En härlig omgivning för utställning.

Det blev ytterligare i söndag med tidig uppstigning. 04.15 ringde klockan och efter raska morgonbestyr lämnade vi Lindome strax efter klockan 5. I morgonbestyren ingick denna morgon att skrapa bort ett stenhårt lager med is. Termometern stod på 0.5C när vi körde hemifrån. Brrrr!!!

Lite drygt 2,5 timme senare rullade vi in på parkeringsplatsen i Hässleholm. 3.5 grad stod termometern på då och först då inser vi att vi kanske inte har tillräckligt med kläder med oss om det skall vara såhär kallt. 🙁

Snabb rastning hundar för att sedan med raska steg styra kosan mot vår ring. Ett gediget flyttlass hade vi med oss idag för vi hade ju vårt nya tält med oss denna gång.

När vi kom fram till ringen var Jessica och Ewa redan på plats och reste sitt tält. Med genomsamma krafter slog vi båda deras och vårat tält för att sedan skynda upp till ”butikerna” för att köpa oss en ny utställningsbur. Valet föll till slut på en mjuk bur från Häromi till fyndpriset 550 kronor.

Sen var det bara att gå tillbaka till bilen och hämta Torkel & Neo. Trots rejäl kö gick passagen förbi veterniärkontroll och ”kassa” smidigt (det var lite meckigt med 2 nyfikna hundar, utställningskläder, filt och vaccinationsboken). När vi väl var inne på området och hundarna provat sin bur var det bara att börja ladda för dagens tävling.

Som tur var blev det ganska fort varmt i solen så det kändes som det skulle bli en skön dag. Efter att ha bytt om till utställningssviden var det dags att värma upp Neo lite. Han kändes pigg i benen och sprang lätt och ledigt. Han ville dock inte riktigt stå fint vilket kändes lite oroväckande.

Klockan 9 drog det hela igång med att par valpar och sedan var det våran tur. Det kändes kanonbra när vi sprang runt men vi lyckades mindre bra med ståendet denna gång vilket var synd. Vi lyckades i alla fall få ett rött band och kvalificera oss för konkurrensen och väl där visade sig att våran prestation räckte till andra plats i klassen. Grattis till Frida som denna gång vann med sin Zlatan. Både Zlatan och Neo fick CK så det vankades ”bästa hane”-final igen så efter en stunds väntan var det dags att åter visa upp sina bästa sidor i ringen. Insatsen räckte även denna helg till reservplatsen vilket vi får vara nöjda med eftersom det inte riktigt funkade helt ut  denna gång.

Efter att vi var klara blev det till att sitta och förundras över en mycket underlig domare ”in action”. Hon hade många underliga idéer för sig. Hon mätte t.ex SAMTLIGA hundar i bruks/jaktklassen. Och som hon mätte sen. Det var ju inte direkt konsekvent. En del hundar mättes nästan uppifrån skallen, andra från nästan halva ryggen och vette tusan om hon dessutom inte tryckte ner måttbandet en bit ner i jorden också för det var nästan inte en en enda hund som hade rätt mått. T.ex. mätte hon en av Alexandras hundar till 51 cm och fick blått band som
”belöning” (sedan kontrollmättas denna hund till 56 cm, bedrövligt!).

Vi hade också bestämt oss för att sätta ihop en uppfödargrupp för Anneli. Valet var ganska enkelt. Det blev Zigge (bästa hane med CERT), Pepsi (3:e bästa hane), Neo (5:e bästa hane) och Tara (4:e bästa tik). Efter en del trixande var det dags för att tävla i ringen med gruppen. Ytterligare en flat-grupp ställde upp. Efter lite springande och uppställande av båda grupperna förkunnade ringsekreteraren att båda grupperna fått HP och att bästa flat-grupp var gruppen från Flatterhaft. Yippie!!!! Vi fick också tips från domaren hur vi skulle ställa hundarna för att se som bäst ut. *Asgarv* Kändes nästan som hon ville vi skulle vinna BIS-gruppen. När vi sedan läste att det var just vår domare som skulle döma gruppen blev det ytterligare lite fniss.

Eftersom domaren varit snäll nog att tipsa oss hur vi skulle ställa upp var vi ju så mer eller mindre tvingade att prova. Vi testade oss fram och bestämde oss för att nästan helt gå på domarens linje. I finalen ställde vi oss i ordningen Zigge, Neo, Tara och Pepsi.

När vi väl hade testat klart kunde vi sätta oss ner och slappa en stund. Då passade Marie på att hjälpa till med hundfotande. Under tiden satt vi andra och kollade på dokusåpan som utspelade sig i våran ring efter vi var klara. Då var det amerikanske cockerspaniel som vår domare skulle döma. Man kan väl utan att överdriva säga att hennes insats inte uppskattades något nämnvärt av cocker-tanterna. 🙂 🙂

Jösses vilket liv det var. *asg*

Efter låååång väntan drog till slut finaltävlingarna igång. Så där satt vi och kollade på juniorhandling, valp-, grupp- och avelsgruppsfinaler och till slut var det så äntligen dags för gruppfinalen. Efter ”förbedömningen” fick vi stå och vänta igen innan vi äntligen fick springa in i stora ringen. Det kändes jäkligt bra och enligt vittnen såg det också mycket fint ut när vi seglade runt ringen. När alla 7 grupper visat upp sig tackade domaren grupperna med Borsoi och Afghaner. Sedan började hon placera grupperna. På reservplats hamnade Shetland Sheepdog, på fjärde plats hamnade Saluki, på tredje plats hamnad Springer Spaniel så BISet stod till slut mellan Flatoated och Golden Retriever. Efter lång konstpaus sade så till slut konferencieren
att vinnande grupp inte behövde se allt i svart denna dag varpå stora jublet bröt ut när hon meddelade att dagens BIS-grupp var en grupp med Flatcoated Retriever från kennel Flatterhaft!!!!!!!

Så på det hela taget blev det en mycket bra dag för oss och kenneln. 🙂

Lite bilder från dagen finns i fotogalleriet .

Utställning i Larv

Denna strålande, soliga och varma söndag spenderade vi i Skaraborg. I dina lilla orten Larv närmare bestämt. På idrottsplatsen där hade Skaraborgs Kennelklubb arrangerat hundutställning.

Det blev tidig uppgång och avfärd för att vara klara för start strax efter 09.00 på morgonen.

Det var ju inte speciellt många flattar anmälda och vi hade fått nummer 6 i ringen så det var till att ladda och förbereda dagens uppvisning tämligen omgående efter ankomst.  Fast det är klart, man måste ju ta sig tid att hälsa på både vänner och konkurrenter vid ankomster.

Så efter en stunds socialt omgänge var det dags att ladda upp inför drabbning. Vi hade tur för temperaturen hade inte stigit så jättemycket när det var dags för vår tur.

Även om det ”bara” var 6 anmälda i våran klass kändes det som konkurrensen var tuff (förmodligen den tuffaste vi mött hittills). Det kändes dock bra redan första varvet runt ringen för vår italienske domare. Vad jag kunde notera så tittade han en del på oss vilket kändes bra.

När det var vår tur för bedömning ställde sig Neo perfekt framför domaren, visade snällt upp sin tänder och lät honom känna på muskler mm. När vi sprang kändes Neo en liten aning seg, hade gärna sett honom lite rappare även om han rörde sig jättefint. Ny uppställning som återigen funkade bra, var det bara att stå och se så snygga ut som möjligt. Det jag hörde av domaren lät mycket bra så det kändes som vi trots tuff motstånd kanske hade en rejäl chans trots allt.

När det till slut var dags för konkurrensen hade en hund fallit ifrån så vi var 5 kvar. Efter första varvet blev vi uppflyttade till tredje plats. Sen fick vi kuta runt ett varv till efter vilket domaren flyttade fram oss till andra plats. Detta blev också placeringen.

Vi fick också ett CK för vår insats så det blev en kort vilo- och kisspaus innan det var dags för att försöka få en placering i ”Bästa Hane”. Det var ett knappt dussin hundar som tagit sig till denna final. Det blev lite trångt i den lite väl snålt tilltagna ringen men vi lyckades till slut både ställa upp oss och springa runt ett par varv i ringen.

Ny uppställning och spänd väntan på att få se vilka hundar domaren vill placera. Först tog han ut segraren i våran klass, därefter blev tre champinjoner utplockade. Sedan gick domaren runt och tittade på resten av hundarna. Jag följde honom noga med blicken och såg att så fort han tittade på en hund längre bak i ledet direkt tittade på oss. Och till slut vinkade han in oss som femte hund att placeras.

Efter ytterligare ett par varv runt i ringen fick vi reserver-platsen. Certet gick därmed till vår unghundskonkurrent från Cacis. Så nära men ändå så långt bort för vårt andra cert. Kändes lite extra surt med tanke på att Cacis-hunden redan hade två cert och därför inte har någon direkt nytta av detta. 🙁

Men vi är kanonnöjda med dagens insats. Neo uppförde sig jättebra och även våra store kille uppförde sig jättebra hela dagen på utställningen.

Så totalt sett fick vi denna söndag njuta av sol, snygga hundar, sällskap och tjöt med goa Flatterhaftare. Vad mer kan man önska sig?

Tack till er alla som hejade på oss och höll oss sällskap.

Grattis vill vi skicka till Frida som med sin Zlatan gjorde debut i unghundsklassen (3:e med CK) och till Marie, Kent och Tiwaz (2:e med CK i championklassen och 3:e i Bästa Hane).

Några bilder från utställningen finns i fotogalleriet .

Vatten

Om man inte hade veta bättre skulle man ju kunna tro att Flatcoated Retrievers gillar vatten. 🙂

Tänk att man inte behöver skaffa dyrare leksaker än en vattenslang.

 

 

Flatshow Västra

Idag har vi varit på Flatshow som gick på Tånga Hed. Det visade sig bli i det närmaste perfekta förhållande för utomhusutställning. Lagom varmt och molnigt men kanske lite för mycket vind vilket gjorde att man blir lite småfrusen mot slutet av dagen.

Vi drog hemifrån ganska så prick 07.30 och kom fram till Tånga Hed strax efter 08.30. Skönt att vara ute i lagom god tid som man i lugn och ro hann rasta killarna, hämtar nummerlapp och köpa program. Och så hälsa på Flatterhaft-kompisarna så klart vilket alltid är lika roligt.

Efter inte allt för lång väntan var det dags för oss att göra entré i ringen. Idag var vi 4 hundar i unghundsklassen som kom till start. Förutom att Neo verkar lite trög i rörelserna gick det bra för oss. Fast det var såklart rörelserna domaren gick på denna gång så vi hamnade på 2:a plats med HP men fick jättefin kritik vilket var kul.

Välbyggd unghane av bra typ. Vackert huvud och uttryck. Bra hals, rygg och kors. Bra benstomme med goda vinklar både fram och bak. Rör sig utmärkt. Bra pälskvalité. Välpresenterad.

Eftersom vi fick HP fick vi ju också stanna kvar och tävla vidare i bästa hane. Där fick vi dock respass ganska så omgående så det blev till att roa sig på annat sätt resten av dagen.

Vi hade ju bubblat lite löst om huruvida vi skulle sätta ihop en grupp till uppfödarklassen också och till slut beslutade vi oss för att göra så. Så det blev till att plocka ut 4 fina hundar till våran grupp.

Efter lite dividerande bestämde vi oss för att dagens grupp skulle bestå av följande

  • Flatterhaft Mr President (Nixon)
  • Flatterhaft New Year Resulotion (Neo)
  • Flatterhaft Novaline (Låva)
  • Flatterhaft Moni Maker (Scilla)

Vi testade och ställde upp gruppen och tyckte allt att det såg bra ut.

Efter lång väntan (kändes som en evighet nästan) var det så äntligen dags att ställa gruppen. Ytterligare en grupp anmälde sitt intresse. Efter uppställande och ett varv runt ringen för vardera grupp bestämde sig domaren för att våran grupp var dagens bästa.

Domarens omdöme blev ”En flott grupp från 4:a olika komb., typlika gällande uttryck, rörelser och bra pälskvalité. Grattis till en fin grupp!”.

Så efter en lång dag satte vi oss i bilen för färd hemmåt. Trots att det molnigt hela dagen brännde det gott i ansiktet så lite nya fräcknar fick vi som bonus. 🙂

Klockan 19.30 var det sedan ridå ner för samtliga herrar hemma hos oss.