Helgen som gick var intensiv och spenderades så gott som uteslutande med hundaktiviteter. Vi började helgen med att packa in oss, hundar och packning i bilen för att åka upp till vår uppfödare på Flatterhaft. Anneli hade sammankallat till unghundsträff för bland annat Torkels kull. Hon ville slå ett slag för viltspår och hade därför en stunds presentation om vad viltspår är, varför det är viktigt och hur det går till. Hon gick igenom både hur man tränar och hur man tävlar i viltspår.
Efter fika och genomgång visade Anneli hur man gör genom att lägga och gå ett spår. När detta var klart delade vi upp oss i 3 grupper och gick ut och lade 3 spår per grupp.
Efter att ha brakat runt i skogen en stund med att sätta upp snitslar, dra klöv och spruta blod var det så dags att börja spåra med hundarna. För oss som aldrig sett och gått spår tidigare var det jättespännande att se hur hundarna jobbar sig fram i spåret.
 |
| Flatterhaft Evy Palm har hittat klöven |
Jag var lite spänd på att se hur framför allt Torkel skulle bära sig åt vid spårningen. Han brukar ju vara väldigt ivrig på personsök och sakletning i skogen. Så när det var Torkels tur gick jag fram till spårets start, satte på honom spårselen och spårlinan, gick fram till uppstampet och lät honom nosa in sig ordentligt. Nu var jag beredd på världens rusning men döm om min förvåning när han sjönk ihop och sakta började nosa sig framåt. Han reagerade på minst ljud och såg mycket frågande och lite halvskärrad ut allt eftersom vi tog oss fram i spåret. Efter långsamt och tålmodigt arbete hade vi till slut tagit oss genom hela spåret och fann klöven i slutet.
Även om inte Neo egentligen skulle vara med blev det ett litet spår över till honom också. Vi hade nog på känn att denna lilla kille skulle klara spårning bra eftersom han är så otroligt lugn och metodisk i allt han gör. Mycket riktigt gick han lugnt och sakta fram och var klockren i spåret. Han hittade snart klöven i slutet på spåret. Han var inte lite mallig när han gick tillbaka med klöven i munnen. Struttade riktigt runt som en tupp och skulle visa alla vad han hittat. 🙂
Vad vi kunde höra imponerade lillemans spårarbete på de som såg på och Anneli utnämnde hans spår till dagens bästa. Husse och matte är malliga. 🙂
En mycket kul och intressant upplevelse. Vi kan lugnt säga att vi fick blodad tand. Detta måste vi börja träna.
Innan vi åkte hem passade vi på att få proffstrimning av Torkel och fick under tiden vi väntade hälsa på en del av Annelis underbara vovvar. Timjan och Tia försökte med gemensamma krafter gnaga sig in godislagret jag hade i fickan. Även Japan lyckades nosa sig till den hemliga gömman och låg, stod och satt i mitt knä under ivrigt fjäskande för att tillgång till gottiset.
När vi åkte från Flathult hade det blivit sen eftermiddag och väl hemma var det en utmattad flock som spenderade resten av kvällen i soffan framför TV tittandes på en mycket underlig film som hette Shortbus (http://imdb.com/title/tt0367027/).
En liten varning ifall någon planerar att se filmen. Den skall nog inte ses efter söndagsmiddagen med familjen om man säger så. 😉
Bilder från unghundsträffen finns i fotoalbumet.
Söndagen spenderades på Ryda Sportfält i Borås. Södra Älvsbors Kennelklubb körde en internationell utställning. En stor utställning med 40 ringar och nästan 2000 hundar anmälda. Torkel startade tidigt som nummer 8 i vår ring. Enligt programmet skulle vi vara 5 startande i juniorklassen men 1 uteblev så vi blev totalt 4 startande.
När vi såg de andra hundarna som vi skulle tävla mot kunde vi lätt konstatera att Torkel har en del kvar att växa. De andra hundarna var större, mer muskler och mer päls så när jag stod i ringen tyckte jag det såg ut som vi skulle få svårt att hävda oss.
Efter att domaren gått igenom alla hundarna en första gång var det dags att köra två varv runt i ringen för hela gänget. Jag märkte snart att del av motståndarna inte sprang så bra runt i ringen och jag tänkte med en gång att kanske har vi en chans i alla fall. Om vi bara kunde springa snyggt och få till en hyfsat uppställning så kanske kanske.
 |
| Torkel Snorkel stilar sig i ringen |
Efter (som det kändes) evighet var det dags för oss att gå in till domaren för vår bedömning. Efter att tittade på tänder och känt igenom Torkel var det dags för att visa våra rörelser. Lyckades få Torkel att ta ut rejält på stegen och tyckte det kändes kanonfint men var nervös när jag ställde upp honom eftersom jag inte alltid får honom att ställa sig bra. Lyckades att få Torkel att ställa sig hyfsat bra och vågade inte pilla och dra i honom utan lät honom stå.
När domaren kom fram med röda bandet drog jag en lättnadens suck när jag förstod att vi gick vidare till konkurrensen. Domare sa att han tyckte det var en fin hund som dock fortfarande saknad päls och massa (har vi hört den förr?) men att han tyckte han har jättepotential. Han önskades oss stort lycka till med Torkel. Kändes oerhört gott att gå ur ringen med dom orden i minnet.
När det var dags för konkurrensklassen var vi 3 hundar kvar och nu var det ju bara att försöka stila på så mycket vi bara kunde. Vi sprang som nummer 2 i konkurrensen och när domaren efter första varvet flyttade fram oss till plats 1 var det bara att sträcka ut allt vad vi hade kvar. Verkar som Torkels rörelser övertygade domaren att vi var bästa hunden i klassen denna gång. Så jäkla kul och skönt att sno förstaplatsen på första officiella utställning vi var med på. Att sedan domaren inte tyckte att någon av hundarna var HP-mässig var ganska lätt att smälta. 🙂
Även Torkels syster Flatterhaft Hoppla Kerstin (kallad Maja) ställde ut. Maja lekte tyvärr lite med kopplet men när hon sprang bra rörde hon sig jättefint. Sedan ställde Anna upp Maja jättefint. Tyvärr räckte det inte för att övertyga vår norske domare om att Maja skulle med till konkurrensen. Vi tycker dock att Anna och Maja gjorde jättebra ifrån sig och är övertygade om att med träning och större utställningsvana kommer snart framgångarna i ringen. Heja heja och lycka till från Team Torkel. 🙂
Bilder från utställningen finns i fotoalbumet.
