Höst

Det var länge sen vi skrev och rapporterade om vad vi har för oss nu för tiden. Det beror dels på allmän hösttrötthet, tidsbrist och lite på att det inte hänt så mycket i hundlivet på ett tag. Det är ”vardag” för tillfället och mestadels vardagsmotion som står på schemat.

I fredags gjorde vi dock en utflykt till Falkenberg och besökte Engelsons Postorder. Dom har en butik där man kan se, prova och klämma på de kläder dom säljer på postorder/internetbutik.

Supertrevlig och hjälpsam personal hjälte oss att hitta kläder och kängor så nu är vi redo för en höst och vinter i skogen och mark.

Idag var det soligt så vi passade på att ta lite nya bilder på killarna som kan ses i fotoalbumet.

Blodgivare

Husse har varit blodgivare i 20 år och matte i drygt 5 år. Blodgivning borde vara en självklarhet för alla friska medborgare. Det är många så någon gång under sitt liv behöver fylla på sitt blodsystem. Det kan vara på grund av sjukdom eller olycksfall, det spelar inte så stor roll men utan generösa donationer från andra medmänniskor hade deras liv kunnat så väldigt annorlunda ut.

Som bekant är det inte bara vi människor som ibland behöver hjälp av
andras blod. Detsamma gäller också för våra fyrbenta familjemedlemmar.
Så därför har vi varit med Torkel och Neo på Västra Djursjukhuset för
att göra en blodkontroll på dom. Efter 30 minuters väntan fick vi reda
på att både våra killar hade negativ blodgrupp vilket är just den typen
av blod dom vill att hundarna skall ha. Det var första steget till att
bli blodgivare. Nästa steg var att vänta på ytterligare tester av
blodet, t.ex. tester för fästingburna sjudomar. Det är nu över 2 veckor
sedan dessa prover togs och eftersom vi inte hört nåt skall vi vara
friska och redo att rycka ut som givare vid behov.

Eftersom som behovet av blodgivare är stort både för oss människor och för hundar tycker vi att alla borde göra sitt yttersta för att hjälpa till. Så om du inte redan är givare kontakt din närmaste blodcentral eller ditt närmaste djursjukhus omgående och kolla hur du kan hjälpa till.

Tänk på att det hastigt och mindre lustigt kan var du eller din hund som behöver hjälpen.

Utställning i Sjövik

Idag har vi varit iväg på en inofficiell utställning. Vi måste ju hålla utställningsträning lite granna vid liv medans vi väntar på att Neo skall fylla två år.

Vi åkte hemifrån strax efter 8 på lördagsmorgonen och var framme vid utställningen strax efter 9. Vi hade lite mer än 20 hundar före oss så vi var ute i god tid och kunde smälla upp tält och göra oss i ordning i lugn och ro.

Medan vi slog upp lägret kunde vi konstatera att vi fått en rejält stor ring vilket ju passar oss förträffligt så vi får visa upp Neos rörelser.

Efter lite mer än en timmes väntan var det så äntligen dags för oss. Vi var ensamma i våran klass så vi fick ha hela ringen för oss själva. Började med ett varv runt som kändes kanonbra. Neo var på hugget och vi sprang på rejält så det kändes som vi flöt fram. Efter uppställning och domarens närmare granskning fick vi ett HP och ställa oss och vänta på bedömningen av unghundstiken. Hon gick dock inte vidare så då fick ta ett ärevarv och visa oss igen som bästa unghund.

Efter vårt ärevarv fick vi vänta igen på att öppenklassen skulle bli klar. Det var bara en hane anmäld där så det tog inte så lång tid innan vi fick springa in i ringen igen för att möta denna hane i BIR-kampen.

Efter ett varv där dömde domaren oss som etta. Hon gillade båda men tyckte att vi hade aningens bättre rörelser. Med det var dagens första fight klar. Nu var det bara att vänta på gruppfinalen som skulle köras i ringen efter att alla hundarna var klara där. Det blev lååååång väntan innan det var dags för action igen.

Under väntetiden träffade och pratade vi med en annan Flatterhaftare som tävlade i valpklassen. Det var Ingela och Wilde (Flatterhaft Jailhouse Rock) som fick HP i sin klass och därmed var klar för BIS-finalen. Dessutom pratade vi med ägarna till öppenklasshanen vi besegrade. Mycket trevligt.

När det till slut var dags att göra upp om BIG var det skönt att komma igång igen för det hade blivit lite kyligt i den allt mer tilltagande blåsten. Även om solen visade sig ibland så blev man ändå avkyld så det var skönt att börja springa i ringen igen.

Domaren skicka ut oss på en sväng runt ringen innan hon avtackade de hundar hon inte tänkte placera. När det var 5 hundar kvar stod vi fortfarande kvar i ringen. Sen började hon att placera de hundar som var kvar. Plats 5, 4 och 3 gick till andra hundar och kvar var vi och en amris. Ut på ett nytt varv runt i ringen innan domaren överräckte en röd och fin rosett till oss. BIG!!! Yippie!!! 🙂

Efter gruppfinalen packade vi ihop våra prylar och packade in dom i bilen medans vi väntade på BIS-finalen. Finalpasset skulle börja 15.00 men kom inte igång förrän 16.30 så det blev ytterligare en stunds väntan innan det var dags för oss att som sista final avsluta utställningen.

Finalen började med valpklass 4-6 där Wilde skulle ge sig in i rejäl konkurrens. Inte helt säkert på exakt hur många hundar det var men 25-30 stycken måste det väl ha varit i alla fall. Efter att alla hundar fått visa sig rörelse var det dags att plocka ut de hundar som skulle placeras. Han började med att plocka ut 9 stycken och där var Wilde fortfarande med. Sen tackade ha 4 stycken till och Wilde var fortfarande med. Efter att ha placerat 5, 4 och 3 var Wilde fortfarande inte placerade. Ut på ett avslutande varv och sen fick Wilde den röda rosetten. BIS-valp 4-6 månader!!!! Grattis och bra jobbat!!!!

Efter valpklass 6-9, veteranklass, uppfödar- och avelsklass var det äntligen dags för våran final. Domare kände igenom alla hundarna och vi fick visa rörelser innan dom plockade ut de 5 som skulle placeras. Vi var kvar bland dom 5 men sedan blev vi placerade med en gång så det blir BIS-reserv denna gång. Inte illa att bli 5:e av 298 anmälda. 🙂

Under hela dagen fick vi massor med beröm och det var många som tyckte vi hade en jättefin hund och att vi borde vunnit tävlingen. Jättekul att höra och att få så mycket beröm.

Våran framgång gav oss också priser som syns på bilden nedan.

Domarens kritik finns att läsa på Neos utställningssida i menyn till vänster.

Lite bilder från utställningen finns i fotoalbumet .

Sov gott Elin

Idag fick vi en så otroligt tråkig nyhet. Torkels syster Elin (Flatterhaft Fiffigt Elin) finns inte längre bland oss. 🙁

Elin har varit en del av vårat hundliv ända sen fick Torkel. Även om vi inte träffat henne jätteofta så har det blivit en hel del möten både på Flathult och på utställningar lite här och var. Vi har ju alltid varit nyfikna på hur hon har utvecklats både kroppsligt och träningsmässigt för lite koll på Torkels syskon är kul att ha.

Att Elin och Torkel är just syskon märktes mycket väl. Inte bara utseendemässigt utan också i hela deras sätt att vara. Mycket fart och fläkt men också alltid med en liten busig glimt i ögat. Man bara vet att det lurar något litet upptåg i vassen. Vi misstänker att Elin inte gått någon obemärkt förbi utan hon har säkert gjort starkt intryck på alla som mött henne.

Bilden nedan är tagen när vi mötte Elin på Tånga Hed i slutet av april, där hon tävlade i både utställningsringen och på lydnadsplan.

Elin blev hastigt dålig och efter besök hos veterinär och vidare ilfart till djursjukhus för operation upptäckte man att hon hade cancer i buken som spruckit.

Tyvärr fanns det inget som kunde göras så denna goa tik har vandrat vidare till nya jaktmarker. :-(:-(:-(:-(:-(:-(:-(:-(

Våra tankar går till matte Moa och husse Tomas i deras svåra stund!

Sofiero

Idag var vi på utflykt söderut i vårt avlånga land. Siktet var inställt på Sofiero Slott och Sydskånska Kennelklubbens utställning där. Det blev tidig uppgång och avfärd för att hinna fram innan det var dags för våran ras i ring nummer 25.

Klockan ringde 06.00 och vi drog hemifrån 07.15. Svinkallt var det också så innan vi kunde köra blev det till att skrapa rutorna på bilen. BRRRRRRR!

Det var väldigt tunt i morgontrafiken så vi kunde stå på rätt bra. Men i Halmstad började oljelampan på bilen lysa ilsket så det blev till att svänga av motorvägen för oljeköp och påfyllnig innan vi kunde dra vidare.

Vi var dock framme i god tid så vi kunde i lugn och ro plocka ihop vårat pick och pack och vandra till vår ring. Väl framme blev det lite kramkalas innan det var dags att hoppa in i handler-rollen. Ett snabbt ombyte (ja det var kallt) och test av hundarna jag skulle ställa hann vi med under tiden som Curlycoated Retrievers ställde ut i våran ring.

Först ut för oss blev Cobra (Flatterhaft King Cobra) som tävlade i Valp 2. Helt underbar ung kille. Han var så lugn fast han befann sig i helt ny miljö med massor av hundar och folk runt omkring.

Trots att han var helt ovan vid utställningsringen var han ganska lätt att ställa upp. Lite svårare var det att få honom att springa med mig runt i ringen men med lite lockande gick det. Domaren gillade i alla fall vad han såg så vi vann klassen. Jättekul!

Sen visade Jessica Calla (Flatterhaft Callaway Hot) i tikarns valpklass och vann så det blev Flatterhaft-fight om BIR/BIM. Denna uppgörelse vanns av Jessica och Calla.

Stort grattis till Callas matte Ann-Sofi och till Cobras matte Gun-Britt.

Efter BIR/BIM var det till att snabbt byta nummerlapp och hund för att ställa Frank (Flatterhaft Fear Factor) i juniorklassen. En jättego hund med ett jäkla drag i rörelserna. Verkligen synd att inte ringen var 4 gånger så stor så vi kunde dragit på rejält. Frank påminner ruggigt mycket om sin pappa Flugan och därmed också om våran egen Torkel. Frank var också lätt att hantera i ringen och han rörde sig som sagt som en dans. Vi fick bra kritik och blev placerade som trea i konkurrensklassen.

Efter detta blev den en kort paus innan det var dags att hoppa in i ringen igen. Denna gång var det dags för öppenklassen och nu var det Nisse (Flatterhaft No More Mr Nice Guy) som skulle visas upp. Ytterligare en snäll och go hund som det inte var några problem att hantera i ringen. Nisse var lite för rund om midjan men fick i övrigt bra kritik vilket räckte till en tredje plats i klassen.

Sen var det inga fler hundar kvar som behövde handlerhjälp så det blev till att titta och heja på den andra Flatterhaftarna i ringen.

Bäst gick det för Lotta och Tian (Flatterhaft Fifty-Tio) som tog hem unghundsklassen, bästa tik, bäst i rasen, Cert, CACIB och blev BIG-2. Ingen dålig rosettskörd på en dag det där. 🙂 Jättegrattis till erat storslam!!!

Som avslutning på vår dag blev det till att hjälpa till med avelsgrupp och uppfödargrupp. Avelsgruppen gick inte bra men uppfödargruppen fick HP så där fick vi vara med i stora ringen. Där blev vi dock oplacerade denna gång.

Så efter en lång och kul men också slitsam dag var det vid 17.30 dags att sätta sig i bilen för hemfärd.

Det blev en kort kväll för hela flocken som rasade i säng med en gång efter en snabb middag.

Flatterhaft Årsträff

I helgen har vi varit på vår kennels årsträff. Ett seriöst ambiöst projekt är det. I år var det 104 hundar anmälda och trots ett par sena återbud var det massor med hundar och människor på plats för att tävla, träffas och ha kul.

Det hela drog i gång i lördags klockan 08.00 med frukost. Efter frukost var det dags för genomgång av helgens händelser och regler mm.

Därefter blev det skönsång från Karin som sjöng nationalsången så vi alla fick fuktiga ögon. Nationalsången avslutades med den sedvanliga Gammel Dansen (på Flathult heter den så) som sveptes och avnjöts innan det var dags för start av dagens jaktövningar.

Vi hade inga direkta planer för jaktrutorna utan tänkte mest prova på det som kändes rimligt att klara av. Vi har ju trots allt inte kommit speciellt långt med våran träning,

Vi började med att köra enkelmarkering på nybörjarnivå vilket båda hundarna klarade bra. Lite taskiga avlämningar gav dock lite poängavdrag. Efter det gick vidare till en dirigeringsruta vilket kändes lite knas eftersom vi inte tränat dirigering någonting men tänkte ”va tusan är vi ändå här kan vi ju lika gärna prova, det värsta som kan hända är ju att vi får 0 poäng”. Började med Neo som stack rakt ut, plockade dummy och kom tillbaka med den (släppte den dock på vägen så lite avdrag här också). Torkel drog det första han gjorde och yrade runt som en tok i skogen en stund innan jag fick ordning på honom men när han väl var tillbaka och skickade ut honom på dirigeringen funkade det dock helt ok.

När vi ändå kört en dirigering bestämde vi oss för att prova en till. Denna var dock lite knivigare och det funkade inte alls. Neo överraskar dock en hel del under arbetet, han har bestämt börjat förstå att visselpipan använder husse när han vill mig nåt. 🙂

Efter dessa tre stationer var det dags för oss att fixa dagens lunch. Det tog rejält med tid att rulla skinka i fina rullar och lägga upp fint på plåtfat. När lunchbestyret var klart märkte vi lätt chockade att tiden gått oerhört fort och att vi inte hade så jäkla mycket tid kvar innan dagens tävling skulle avslutas. Så raskt ut i skogen med killarna igen. Tre stycken sökövningar tänkte vi prova. Torkel ballade ur totalt på närsöket och då avbröt vi och bestämde oss för att han var färdig för dagen. Neo däremot imponerade stort på söken. Vi har inte tränat någonting men han plockade in 9 av 15 på närsöket och 4 stycket på det stora (och svåra) söket. Gosedjuretsöket gick hyffsat också fast han var mycket konfunderad över vad han hittade i skogen. Han trodde inte riktigt på att det var sånt han skulle hämta men efter en hel del övertalning kom han in med några stycken av dom i alla fall.

Totalt sett var insatsen med Torkel precis som förväntat. Vi har inte stadga nog på honom för att lyckas bättre. Neos prestation var dock mycket över vad vi trodde han klarade av.

Eftersom vi skulle in till Ullevi och avnjuta musikaliska underverk av och med Iron Maiden var vi tvugna att lämna Flathult innan jakttävlingen var helt klar. Innan avfärd hjälpte vi dock till att räkna samman resultatet av alla dagens insatser för att ta fram de 6 finalisterna. När detta var klart lämnade vi årsträffen för andra äventyr.

Lördagskvällen var grym. Iron Maiden på ett kokande Ullevi var nåt utöver det vanliga. Det blev dock sent innan vi kom i säng (01.30) så det var riktigt jobbigt när klockan ringde 06.00 på söndagsmorgonen. Det var bara att bita ihop och rulla upp till Flathult igen för söndagens utställning. Det var brutalt varmt redan klockan 8 på morgonen och dagen blev mycket riktigt svettig.

För vår del skulle vi ställa båda killarna för första gången sen förra årsträffen. Neo var först ut. Han kändes ganska seg vilket är fullt naturligt i dagens värme. Han ställde dock upp sig jättefint med svajande fin svans och allt. Insatsen räckte till andra plats (och precis utpetade från placeringarna i bästa hane).

För Torkels del blev det som förväntat. Han tycker verkligen inte om detta med utställning. Allt är intressantare än att hjälpa husse visa upp honom på bästa sätt så det blev respass i konkurrensen.

Jag fick också hjälpa till och ställa en massa andra hundar så idag har jag fått rejält med ringträning i värmen. Lyckades dock inte lyfta fram någon av hundarna till de ädlaste placeringarna men jag hoppas att jag alla blev belåtna ändå.

Dagens uppvisning stod Anna för där hon klätt upp Ryding (Flatterhaft Miss Universum) i kjol och tiara. Hoppas att Jonas blev nöjd. 🙂

Så nu är lång helg till ända. Det är jättekul att träffa så många goa människor även om man inte hinner socialisera så mycket som man skulle vilja.

Stort grattis till alla er som lyckades prestera fina resultat. Speciellt grattis till Carola med Kajsa till Flatterhaftmästerskapet och till Jessica med Tara för BISet.

Bilder och resultat hittar ni i menyn till vänster.

Så här trött kan man vara efter en årsträff.

Bilder från årsträffen finns i fotogalleriet.

Studiebesök i Tvååker

Idag var vi på studiebesök på utställningen i Tvååker. Neo och husse har ju semester från utställningsringen nu efter Neos andra cert. Inte vill vi riskera att ta cert vi inte behöver från någon annan som verkligen har nytta av det.

Vi åkte hemifrån vid 08.15 med planen att vara framme i Tvååker lagom
till bedömningarna började klockan 09.00. Planen höll fint och vi
parkerade bilen strax för 09. Vädret var inte roligt så jag gick in i
förväg för att byta vår defekta bur. Efter ett snabbt besök på Häromi
där burbytet gick smidigt traskade jag bort till ringen för att ställa
bur och sedan hämta hundar och Marie vid bilen.

Konstaterade då lätt chockad att dom redan kommit till unghundsklassen och att det bara var en klass kvar innan det var dags för öppenklassen där jag skulle hjälpa till att ställa hund. Det blev till att lägga benen på ryggen och springa tillbaka till bilen, göra snabbt klädbyte och sedan ännu raskare joggingtur tillbaka till ringen.

Lite lätt svettig var jag tillbaka medans jaktklassen fortfarande höll på. Efter en del dividerande fram och tillbaka beslutade vi att jag skulle hjälpa Birgitta att ställa Shalle.

Kändes lite ovant att ställa annan hund än jag är van vid men tyckte det gick hyffsat bra i alla fall. Han fick en etta och gick vidare till konkurrensen där det dock tyvärr blev respass denna gång. Men jättefin kritik fick han i alla fall så jag hoppas att Birgitta blev nöjd ändå.

Så Neo fick semester men husse fick svettas lite i sommarvärmen.

Lite bilder från utställning finns i fotoalbumet.


Och till er som fick Maries kaffegottis till dagens utställningsfika kommer här receptet 🙂

3 ägg

3 dl socker

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 dl kokt vatten (vi sa ju att det var rena bantarreceptet 🙂 )

Vispa ägg och socker poröst. Blanda vetemjöl och bakpulver. Rör i äggsmeten och häll i vattnet.

Grädda i 180°C i cirka 30 minuter.

Till glasyr (eller fyllning):

125 g smält smör

½ dl socker

3 msk vaniljsocker

2 msk kakao

2 dl vispgrädde

Koka upp allt i en kastrull och låt sjuda under omrörning någon minut. Ställ den så den får kallna en stund(den ska vara tjock men dock något rinnig när man häller den på kakan.)

Gör under tiden, som fyllningen kallnar, MASSA hål i kakan med skaftet av en gaffel eller liknande. Häll sedan lite i taget av fyllningen över kakan och försök med hjälp av en slickepott få ner så mycket som möjligt i hålen.

Låt stå kallt.

Anlagsprov Viltspår

Idag hade vi stämt träff med Berth borte i Bollebygdsskogarna där han hade lagt två viltspår åt oss. Vi hade äntligen bestämt oss för att göra anlagsproven på Torkel och Neo och ville självklart få Berths syn på hur våra killar spårar.

Vi började spåra med Torkel och han spårade fint.

Han genade lite i ett par vinklar och gick vid sidan om spåret vid ett tillfälle på ett ställe där det blåste rejält. Vi fick också en fin störning mot slutet av spåret där en annan hund gick rakt över vårat spår. Torkel reste ragg och skällde lite när han passerade stället där den andra hunden korsat men fortsatte med sitt spårande och avslutade spåret med att gå rakt på klöven. Spåret tog oss 18 minuter att klara av.

Sedan var det dags för Neo att ge sig iväg.

Han hade svårt att komma igång efter uppstampet men efter lite snurrade hittade han spåret, plöjde ner nosen och satte iväg i spåret. Han spårade lugnt och fint, klarade vinklarna bra (sneddade lite i en) och hade inga större problem någonstans. Även han gick rakt på klöven och gick spåret på 17 minuter.

Berth tyckte att dom spårade fint båda två och gav båda två godkänt. Så nu är det bara att börja träna för öppenklassen. 🙂

Dessa två dagarna har varit minsta sagt framgångsrika så idag har vi firat rejält. Skumpa till husse&matte och god mat till både oss och killarna. 🙂

Borås gav 2:a certet

Idag tog oss utställningsturnén till Borås. Det var en bil med många trötta resenärer som lämnade hemmet en stund efter 7 på morgonen. Helgens festival på Metaltown kanske inte var bästa uppladdning ur sömnhänseende men det var det värt. Mycket skön musik fick vi njuta av (avslutande In Flames på hemmaplan är svårt att toppa t.ex.)

Det blev en liten annorlunda utställningsdag denna gång eftersom matte ryckte in som internat/kennelhjälp så husse och Neo fick klara sig själva.

Det visade sig att vi var ute i väldigt god tid. Vi trodde alla att bedömningen skulle börja 09.00 men se det gjorde den inte. 10.00 var det som gällde så det blev till att fika och slappa en stund innan det var dags att jobba.

Det kändes väldigt avslappnat idag och det var skönt att börja bedömingen. Neo kändes alerterare än på länge och det kändes som det mesta klaffade bra. Jag hörde inte ett dugg vad domaren sa (vaxpropp är inte att leka med) men vi fick rött band så det blev konkurrensklass för oss också. Väl där tittade domaren på oss en stund. Klämde igenom alla hundarna igen och skickade sedan ut oss på en varv runt ringen. När vi kom tillbaka och ställde upp oss kom domaren fram till oss och bad oss ställa oss längst fram. En placering som vi fick behålla hela vägen in i kaklet. 1-1 med CK blev belöningen för våran arbetsinsats.

Sedan blev det ganska lång väntan innan det var dags för final i bästa hane. Det blev en ganska omstädig och snurrig historia som vi inte riktigt blev kloka på någon av oss. Men till slut hade domaren plockat ut 5 hundar (vi var med i sällskapet), hon började sedan placera oss (vi blev t.ex. uppflyttade från 5:e till 4:e plats), sedan fick hon för sig att hon nog skulle ha med en hund till så resten av fältet fick springa ett varv till innan ännu en hund fick göra oss andra sällskap.

Nu hade i alla fall jag tappat pejlingen på vad som var kvar i fältet. När det var dags för de sista placeringarna stod vi på 4:e plats (precis efter certet). Vi fick nu springa igen och när vi väl kom tillbaka pekade domaren på oss och flyttade fram oss ett steg till och vi blev därmed 3:e bästa hane och fick vårt andra cert. 🙂 🙂 🙂

Stort tack för gratulationerna!!!!

Det börjar som smått sjunka in nu vad vi lyckats med idag.