Nyheter

Idag var (helt oväntat?) iväg på utställning igen. Denna gång var det Internationell utställning i SKK’s regi. Den gick i Tipshallen i Växjö så det var en bit att köra (270 km närmare bestämt) och det tog oss lite mindre än 3 timmar att avverka den sträckan. Vi kom fram vid 8-tiden så då kan man som hemläxa räkna ut när vi åkte hemifrån.
Var lite rädd för det glashala golvet det brukar vara i denna typ av hallar och mycket riktigt. Jösses vilket skitgolv det var, rena isbana så det var allt en sanslös tur att vi fick ställa i en träningshall bakom själv fotbollsplanen. Där var golvet av något gummimaterial med riktigt bra fäste för både hundar och handlers. Dessutom en ännu större fördel var att det var underbart tyst och skönt i våran hall jämfört med den stora hallen där det var ett riktigt jobbigt sorl hela tiden (plus en massa schizofrena benlösa hundar som kördes runt i burar som skällde hela tiden).
Om själva utställning är det väl inte så mycket att berätta. Känns som man gjort och hört allt förr. Denna gång var det i alla fall bara Neo som var anmäld för våran del. Peter fick dock jobba på ändå.
Första ställde han Torkels halvbror Frank (Flatterhaft Fear Factor) i jaktklassen vilket gav ett första pris och fjärde platse i konkurrensen.

Direkt efter Frank var det Nisses (Flatterhaft No More Mister Nice Guy) tur i öppenklassen. Även denna gång blev det första pris med reseverplatsen i konkurrensen. Sen var det dags för Neo i championklassen. Det kändes bättre denna gång jämfört med Mjölby och vi slutade trea i klassen av fem startande. Direkt efter det var det dags för bästa hane. Där blev vi dock oplacerade denna gång. Tack och hej leverpastej!

Sen var själva utställande över för oss denna dag. Vi stannade kvar för att kolla färdigt på alla hundar i vår ring men sen gav vi upp så vi lämnade Växjö runt 14-tiden för färd hemåt.
Som alltid kul att träffa trevliga kennelkompisar.

Jaha, så har vi då varit iväg igen på inofficiell utställning. Denna lördag morgon i början av oktober skulle vi till Marks Brukshundsklubb.
Vaknade upp i svinottan på lördagen, kände så fort man flyttade ut kroppsdelar från täcket att det inte var sommarvärme utomhus. När vi till slut masat oss upp visade termometern på 5 grader och himlen var sådär gött gladgrå som den bara kan vara i Göteborgsområdet kände man verkligen lusten för att åka på utställning vakna till liv. 🙂
Vi kom iväg och var efter lite drygt 1 timmes bilfärd på plats i Örby. Vi är ju numera rätt vana att smälla upp tält och annat pynt så det tog inte lång tid innan allt stod på plats och hundarna låg och vilade i sin bur. Sen var det bara att vänta på vår tur. Det blev cirka 1.5 timmes väntan innan det var dags för oss. Denna gång hade vi en 1 år äldre Hinnareds-hane mot oss. Fast den gillade domaren inte alls så det blev bara vi som fick HP och därmed blev BIR.
Ny väntan startade. Vi hade ett 20-tal renrasiga hundar och 22 blandraser kvar i våran ring efter oss innan det kunde bli snack om gruppfinal. Det blev cirka 3 timmars väntan och det gick ju fort i den 10-gradiga värmen när regnet efter vår bedömning började falla.
Regnet och vinden ökade i styrka ju längre utställningen pågick. Efter att ha väntat och väntat och väntat började dom med gruppfinaler i våran ring. Först ut var alla valpars gruppfinaler och dom gick förhållandevis fort så då tänkte vi att snart kanske det blir vår tur. Men då ändrade dom sig och skulle låta valparna i andra ringen tävla klart för att köra deras BIS klart innan dom började med gruppfinalerna för alla andra. Andra ringen var inte i närheten av att vara klara så det blev ännu mer väntan.
Till slut var dom färdiga där också och började med gruppfinalerna för valparna och därefter deras BIS. Sen var det dags för gruppfinalerna för de vuxna hundarna. Det regnade nu helt galet mycket och en del tält hade börjat ge vika i den allt hårdare vinden. Det gick lite segt med de första grupperna men sen helt plötsligt blev det panik när våran grupp ropades upp. Visade sig att det var ett par grupper före oss utan tävlande så det blev snabba ryck att komma till ringen. Det tog cirka 1 minut att bli blöt genom alla kläder så det var inte mycket att tveka upp. Bara full fart och klampa på i lervällingen. Vet inte ens hur många varv vi sprang runt i leran (men många var det) och till slut var det bara Neo och en Welsh Springer Spaniel kvar att placera. Ett ytterligare ett par varv i leran ropade domaren att bäst i grupp 8 är flatcoaten. Yippie!!! 🙂
Efter våran gruppfinal var det inte så mycket kvar innan det var dags för BIS-finalen så strax var vi tillbaka i leran i tillsammans med 7 andra hundar (och blöta handlers). En snabb sortering i storleksordning och sen bar det av igen runt i leran. Det tog knappt ett varv att komma ikapp småttingarna som startade sist så det blev till att taktikspringa rejält för att visa rörelserna så bra som möjligt. Vi fick återigen springa hur många varv som helst (vilket ju passar oss vältränade utmärkt) innan det började ske lite placeringar. Kommer inte ens ihåg vilka som blev placerade för det var till att vara rejält koncentrerad för att inte halka i leran. Men till slut var det i alla fall bara två hundar kvar som sprang runt i ringen och Neo var en av dom.
Efter ytterligare några varv ropade domaren att snyggast hunden idag är Flatcoated Retriever. Neo blev BIS igen. Så jäkla kul. Speciellt kul var det att höra jättemånga runt ringen jubla och många som kom fram och gratulerade efteråt och tyckte han var jättefin. 🙂
Det blev återigen helt galet mycket priser att försöka få in i bilen. Denna gången var det precis att vi fick in allt i bilen.
Eftersom vädret var riktigt uselt blev det inga bra bilder från utställningen.

Idag har vi varit på inofficiell utställning i Partille. Vi har ju ställt ut väldigt lite under  våren och sommaren så vi tyckte det var dags att damma av utställningskläderna och få bort utställningsrostigheten.

Vi drog hemifrån i god tid för utställningen och det var väl en evig tur det för när vi kom fram till utställningen kunde vi bara konstatera att vi glömt väskan med alla utställningsprylar hemma. Så det blev till att slänga in allt i bilen igen och flänga hem. Undan gick det och en timme senare var vi tillbaka igen.

Efter att ha släpat upp alla prylarna och smällt upp tältet var det i stort sett dags för oss i ringen.

Ensam vuxen hane var vi så den delen gick smidigt. Fick sedan möta motstånd från våran kennel. Tiken Flatterhaft Face Facts mötte vi där. Riktigt söt tik som påminner hur mycket som helst om våran Torkel. Kanske inte så konstigt när dom har samma pappa.

Även om hon var jättefin så saknade hon lite päls och vi vann BIR för att vi helt enkelt var mycket mer färdigutvecklade. Så nu var det till att vänta till gruppfinalen som skulle hållas i finalpasset. Det blev till att vänta ett par timmar i det sköna höstvädret.

Vi träffade också andra hundkompisar. Martin med sina fina hundar. Gunnbritt med Hera och Tindra. Lilla söta goa Tindra som är så rädd för mig. Fniss.

Sen fick vi också träffa en Afghan-kille som Maries kusin hade för ett par år sedan. Så himla coolt att se att han fortfarande kände igen oss.

Efter lång väntan var det till slut dags för våran gruppfinal. Jag tyckte det kändes jäkligt lovande när jag i uppsamlingsringen såg vårat motstånd. Såg ingen som utstrålade självförtroende så jag nickade till Marie för att tala om att det fixar vi. In i finalringen sprang vi med gott självförtroende och efter några varv i ringen och uppställning visade sig att domare tyckte vi var snyggast i grupp 8. Häftigt!!!

Efter detta blev det några minuters väntan innan det var dags för stora BIS-finalen. Även här tyckte jag det såg lovande ut i uppsamlingsringen. Av det jag sett tidigare under gruppfinalerna kändes Afghanen som vann grupp 10 som största hotet.

Till slut fick vi i alla fall springa in i BIS-ringen. Eftersom vi startade i gruppordning istället för storleksordning blev det lite knas efter vi hade ett gäng småhundar för oss men med lite list lyckades vi trampa på rejält ändå och visa våra rörelser.

Efter att ha placerat reserver, fyran och trean skickade domare resten av oss runt ett varv till. Efter att vi ställt upp oss igen gick hon fram till afghanen och gav dom den blåa rosetten. Efter en lite paus stegade hon så fram till oss och räckte fram den röda rosetten. BIS till flatcoated retrievern hördes i högtalaren. Kändes underbart skönt och roligt. Vi fick mycket beröm av domarna (båda ring-, BIG- och BIS-domaren) som gillade Neo jättemycket och tyckte handlingen var suverän. 🙂

Så en lång men kul lördag blev det.

Martin filmade tydligen också när jag var inne i ringen. Kanske inte det bästa uppvisandet man gjort men kul att se ändå. Tack Martin.

http://www.youtube.com/watch?v=mNhChP3s3wk

Fler bilder finns som vanligt i fotoalbumet.